Gästbloggare: Sara Molin

Dr Jante och Mr Skryt

Du känner till den, jag känner till den, alla som skriver känner till den: Personlighetsklyvningen. Förmågan att ena dagen förundras över sin egen genialitet, för att nästa dag vilja gömma sig under täcket vid tanken på att någon annan ska läsa det avskräde jag skapat. Och visst, i tryggt förvar hemma i skrivarlyan kanske de där svängningarna inte har så stor betydelse. Som sagt, det här är inget nytt, och jag vet ju att tvivel alltid, förr eller senare, viker tillbaka och ersätts av hybris igen.

Men vad händer när den här tudelade konstnären ska ta sig ut ur skrivarlyan och möta omvärlden? När Dr Jante och Mr Skryt ska gå till jobbet? Ja, jag vet inte hur det är för er, men i mitt fall har Mr Skryt aldrig lämnat hemmet. I kontakten med andra människor är det Dr Jante som tar över.

”Vad roligt, ska du ge ut en bok?” säger en kollega.

”Åh, ja, det är kul… och väldigt konstigt. Att någon vill GE UT det jag skrivit, liksom.”

”Vad handlar den om?”

”Öh, ja… en tjej som är lärare och som liksom… ledsnar på sitt jobb, typ. Och så blir hon kär och lite sådär.”

Wow, rena kioskvältaren va? Och som om min hisspitch inte vore illa nog, brukar jag fortsätta med något i den här stilen (om säljmänniskor på mitt förlag läser detta ska ni sluta nu):

”Alltså, det är baaara underhållningslitteratur. Lättsamt och sådär…”

Och så, när man tror att Dr Jante inte kan sjunka lägre:

”Det är nog inget för dig, egentligen.”

Vid ett sådant ögonblick skulle man ju önska att Mr Skryt vaknade ur sin slummer och tog över. Sade åt Dr Jante att hålla klaffen, att det visst är en läsvärd bok, att familje-, vänskaps- och kärleksrelationer inte är så baaara och att humor faktiskt kan vara ett självändamål. Men nej. Mr Skryt verkar vara en folkskygg typ och har aldrig visat sig bland folk – med ett undantag.

För hur låter det när följebrev ska skrivas och manuset skickas till förlag? Då finns det plötsligt ingen hejd på hur läsvärt och unikt manuset är, vilken säljpotential det har eller antalet anledningar till att just det här manuset passar så bra för just det där förlaget. Mr Skryt har äntligen vaknat! Men så fort manuset har seglat iväg, hamnar han i koma och ersätts av Dr Jante igen, som är redo att ta emot refuseringarna.

”Tack för att vi har fått läsa ditt manus. Tyvärr passar det inte in i vår utgivning, men vi önskar lycka till på annat håll.”

Och Dr Jante läser: Tack för att vi har fått kika på din text. Den är dock för usel för att ens komma i närheten av det vi ger ut (vilket du borde ha förstått själv), men lycka till med att hitta en annan hobby.

Så, vem ljuger? Två personligheter, med totalt skilda sätt att prata om boken på. Kanske är det ingen som ljuger. Kanske är det bara tvivlets och hybrisens förlängda arm, som sträcker sig ut ur skrivarlyan och famlar efter ett sätt att beskriva den egna prestationen. Och kanske är det så det behöver vara. Jag skulle inte vilja att det var ombytta roller, så att en forcerad Mr Skryt gick runt och försökte sälja in mitt mästerverk till mina kolleger – eller att Dr Jante satt hos Det Stora Förlaget och avrådde dem från att ta sig an mitt oansenliga, fulkulturella hopkok av ord.

Personlighetsklyvningen kan helt enkelt komma till nytta i kontakten med andra människor – även om jag inser att jag har en del att jobba på innan boken släpps. Att avråda människor från att läsa den, det är ju ändå att passera någon sorts gräns för vad som är rimligt, till och med för Dr Jante. Målet är att det är en mer balanserad person som så småningom står på signeringar och pratar om boken. Men om ni i vår möter en debutant som försöker sälja in sin bok med ”Äsch, den här gamla trasan”, så vet ni vem av oss ni har att göra med.

Sara Molin debuterar på Norstedts våren 2020, med feelgood-romanen Som en öppen bok. Hon finns på Instagram som: @saramolin_forfattare

Annonser
Det här inlägget postades i Debut och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gästbloggare: Sara Molin

  1. EllyCreatez skriver:

    Heja! Känner verkligen igen mig ❤🧡 Vanligt att i skrivandet gå från hybris till att känna sig värdelös. 😅 Tur att det inte alltid går upp och ner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s