Gästbloggare: Lova Lakso


Lova Lakso är socionom och sexualupplysare. Hon debuterade i år med ungdomsromanen Så jävla kallt på Rabén & Sjögren.

Fin- och fuldebut 

Jag har alltid känt att jag behöver skriva – men att känna iver, driv och kreativitet kan ligga långt bort när drömmen blir ett måste och måstet säger du borde… 

När skrivandet har blivit alltför ångestladdat har jag försökt leta mig tillbaka till lusten. Hittat den har jag gjort när jag bytt text- eller temaform. ”Ah, men i den här genren har jag inga ambitioner – det här blir bara kul!” har jag hört mig själv tänka. Jag har gått från poesi- till kortprosaprojekt, vidare till symbolistiska noveller och därifrån till queererotik innan jag svidade om till den ungdomsroman som blev min debut.

Så jävla kallt kom ut i januari på Rabén & Sjögren – ett stort förlag med proffsig förslags- och korrläsning, begåvad omslagsdesigner och tjusiga lokaler på Riddarholmen. Recensioner dök upp i DN, Expressen och Sveriges Radio. Det var solsken i finkulturens förlovade land. 

Men 2019 skulle egentligen (och kommer kanske att) innebära en dubbel debut. Också queererotiken fick sin okejstämpel, från Leopard förlag, men kontraktet drogs nyligen tillbaka – efter slutkorren – av prioriteringsskäl. ”Det låter spännande och fyller en lucka men det passar inte vår utgivningsprofil” svarar andra förlag jag kontaktat (och om någon tänker ”Vertigo” återkom de med att det är bra – men för snällt.) Nu ligger manuset för bedömning om att bli e-bok och ljudbok hos ett e-profilerat förlag. 

Det ser alltså annorlunda ut för Under oss – en queer, relationsrealistisk textporrsroman. På fulkulturens bakgator ljuder en annan melodi än i de öppna, ljusa rummen. 

Att sällan bli pappersbok är erotikens lott. Dels vill folk smussla med sin läsning, dels är förlagen varken särskilt vana eller villiga att ta sig an erotisk litteratur. ­Följaktligen är det få författare som intresserar sig för genren. När en genre tas an med vänsterhanden blir resultatet därefter – och det gäller såklart mitt manus också. Förläggare och redaktörer är trots allt kvalitetens stöttepelare i en textprocess. När branschens engagemang brister blir en hel litterär genre lidande. Till Leopard förlag var det jag som drog i bromsen och bad att få tid att skriva igenom den ett varv till, när jag möttes av ”den är bra som den är.” Det visste jag ju att den inte var. I bearbetningen upptäckte jag en graviditet som pågick i två år och en karaktär som bytte namn – utöver att jag ordnade bättre flyt i texten. 

Pornografi är vår fulaste kulturform. Den dras med ett misogynt och rasistiskt historiskt arv – precis som resten av samhället. En överväldigande majoritet av visuella och skrivna sexualitetsskildringar genomsyras av (white) male gaze, men pornografi/erotik är inte en och samma blasé historia. Med variation i uttryck och röster kan perspektiven på, och upplevelsen av, sexualitet vidgas – och det är viktigt. I sexualitetens kulturella uttryck finns en intellektuell, sensuell och demokratisk potential som är illa förvaltad. 

Forskaren Magnus Ullén beskriver pornografin/erotiken som en kroppsgenre, som likt skräck eller komedi har ett kroppsligt tilltal. Det är snyggt uttryckt. Samtidigt – likt skräck eller komedi – kan pornografin/erotiken säga oss något mer om samtidsidéer, livsvillkor och relationer. Fulkulturen kan vara fin. Känsla och intellekt kan väckas – delvis tack vare det kroppsliga tilltalet. 

Jag är stolt och glad över Så jävla kallts mottagande. Men jag kan drömma om hur det hade kunnat bli om Under oss hade tagits emot och nagelfarits med samma rödmarkeringspenna, och utmanats i karaktärsgestaltning, blocktext och uttryck lika engagerat. 

Att erotiken ges samma värde som andra kroppsgenres i litteraturen, att den tas i anspråk av förlagen och ­att det kommer till stånd en standardhöjning där alternativa uttryck visar vad sexualitet är och kan vara, det är min dröm för genren. Och att kunna stå bakom Under oss och prata om allt det här, med stolthet och pepp snarare än cringe över tema och textskick, det drömmer jag om för egen del. 

Jag får se om 2019 blir en dubbel debut – en fin och en ful – eller om erotikmanusets öde är en mapp på min fallfärdiga laptop. Blir det så att det inte blir någonting, då lovar jag åtminstone att jag alltid kommer att skildra sexualitet ärligt, finfult och äkta i de av mina texter som ges utrymme i de fina rummen.

Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare, Gäster och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s