Helsingforsrapporten, del 1

Foto: José Figueroa

Eftersom jag vet att ni är många som längtat efter en detaljerad redovisning av min resa till Helsingfors bokmässa. För att inte göra er besvikna ska jag göra en Knausgård och berätta allt. Eller, okej, det närmaste jag har kommit att läsa Knausgård är att vi en gång skyltade med ”knausigt tjocka böcker” på biblioteket samt att huset som paret Knausgård bodde i på Österlen var en bekants morföräldrars gamla hus. Men jag gissar att det handlar om att skriva alldeles utförligt. Och jag har några timmar på tåg att slå ihjäl. Så håll i hatten. För er som inte orkar läsa: Det var skitkul med finsk bokmässa.

Jag började på torsdagen med att ta tåget upp till Stockholm, för en gång skull var det rätt så händelselöst men ändå var vi 20 minuter sena när vi kom fram. Men de sa inget om det i högtalarna. Kanske för att alla klockor ombord gick 20 minuter försent? Smart drag av SJ. 

Jag hade tänkt läsa min medhavda bok, jag reser ingenstans utan minst en bok i väskan, inte ens till en bokmässa, men orkade inte utan spelade Candy Crush på mobilen istället och lyssnade på Tsar Bomba av Necrophobic på repeat. I fyra timmar. Jag vet inte varför, men den har på något vis blivit en låt som jag lyssnat mycket på i höst. Den måste gjort stort intryck när min vän Emil satte på den på maxvolym i det småländska höglandets mörker i våras på väg mot Linköping. Jag lyckades även hetsa en kompis via messenger till att vi skulle ses innan båten gick. Jag är till naturen en prokrastinerare och hade skjutit på att höra av mig trots att jag länge vetat att jag skulle åka upp. Jag hatar när det blir så, men det händer.

En tjockstark örn i Stockholm

Framme i Stockholm möttes vi upp på Karlaplan där jag fotograferade den tjockstarka örnstatyn med fascistestetiska linjer som pryder Gösta Bomans plats i väntan på min vän. Sedan långlunchade vi och hon hetsade att ”tänk om du får möta en Donner, de är ju typ Finlandssvenskarnas svar på Kennedyklanen”. Jag erkände att jag hade dålig koll, hade inte Donner något med kannibaler i amerika att göra? Men Jörn Donner lät trots allt bekant.

Det var som alltid trevligt och sen tog jag mig till färjan. När jag väl klev ombord spelades Having the time of my life i högtalarna och jag kände att den här helgen kunde nog bli rätt bra ändå. Jag hade ganska blygsamma förväntningar: Att Jenny och de andra på Förlaget (som jag träffat lite som hastigast i Göteborg) skulle vara sådär trevliga som jag hoppades och att jag skulle få prata om vår bok med folk jag inte kände. Men det skulle vara kul om jag hade the time of my life också.

Jag gick till min celliknande hytt längst ner i båten och lade mig att läsa innan middagen. När tiden var inne för min förbokade middag tog jag hissen upp. Jag slogs av hur lugnt det var jämfört med min förra båtresa till Finland 2003. Då hade folk slitit upp sina taxfreeölflak som strängeligen inte fick förtäras ombord och börjat hinka sittandes på heltäckningsmattan i korridoren mittemot affären. Nu var det en lugnare stämning och vad som kändes som fler barnfamiljer.

Eller så var det bara helt enkelt färre människor ombord. Halva restaurangen var stängd och nersläckt så alla besökare var tätt placerade. Jag hamnade som ett femte hjul vid ett bord för sex personer där de andra fyra var en finsk kärnfamilj. Vi åt och låtsades inte om varandra. 

Alla mina fördomar om Finlandsfärjan hade besannats och förstärkts under min tidigare resa men nu kom de på skam. Halva buffén var vegetarisk med helt fantastiska anrättningar. Speciellt kåldolmarna gjorda på korn och svamp imponerade stort. Till och med till efterrätt fanns det en stort veganskt utbud. Efter en timme rultade jag ut mätt och nöjd och hittade ett ställe där det var mobiltäckning, till skillnad från i hytten långt ner under däck, och ringde min sambo.

Hon hade tänkt haka på från början men av olika skäl hade det inte blivit av. Men nu låg hon hemma sjuk så det var ju lika bra. Jag har svårt att tänka mig något tristare än att ligga på en brits i ett fönsterlöst, vibrerande rum och må dåligt. Eller på ett hotell för den delen. Efter samtalet gick jag till hytten för att lägga mig tidigt för att sova ordentligt innan den stora helgen.

Ironiskt nog när jag nu sitter på tåget hem från Stockholm och skriver detta verkar jag ha drabbats av något slags magsjuka. Jag översköljs av vågor av illamående och attacker av kallsvettningar. Jag tvingas djupandas och får inse att jag nog får fortsätta rapporten nästa vecka.

Symptomen känns som lättare matförgiftning snarare än kräksjuka, eftersom jag inte tvingats kräka än. Har inte fokus nog att skriva.

Okej. Jag klarade hela tågresan, och började till och med nästan känna mig okej i Eslöv, när det var tio minuter kvar. Men sen fick jag stanna cykeln halvvägs från stationen och kräkas i en papperskorg. Ligger i sängen hemma, medtagen. 

Tror det var något jag åt i Stockholm, som för att ytterligare belysa hur mycket trevligare det var i Helsingfors.

Fortsättning följer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s