Här är fortsättningen. Jag ska försöka hålla mig kort den här gången.
Fredagen var alltså vikt åt turistande och jag pangade in allt det nördiga som en bibliotekarie/kulturtant som jag uppskattar.
Hunklamporna på centralstationen.
Det nya pampiga stadsbiblioteket Ode.
Samtidskonstmuseet Kiasma. (Min sambo tycker jag är tråkig när jag långsamt gubbgår genom museer och tittar noggrant på allt och läser alla skyltar, men jag njöt av varje sekund. Speciellt Kjartanssons timmeslånga videoinstallation…)
Sen var det dags för ambassadmiddag. Det visade sig att ambassadören var väldigt trevlig, precis som alla jag träffade där. Tydligen gjorde de en satsning på den svenska barnlitteraturen vilket förklarade varför jag var inbjuden. Sen var det dans till kanske Finlands mest litterära coverband.
Vid halv tio var kalaset slut, ”personalen måste ju också få gå hem” som ambassadören sa. Men då blev jag meddragen ut i natten med nyfunna vänner för bland annat lite cow spotting i form av Miinas kalvstatyer.
På lördagen begav jag mig till mässan. Jag blev slagen med häpnad redan vid entrén: De hade en rutschkana så man kunde åka in med stil (tyvärr var det för lång kö eller så var den stängd varje gång jag försökte åka).
Sedan fick jag äntligen träffa Jenny på riktigt! Hon var precis så trevlig som förväntat och vi kastades direkt upp på scen.
Vi blev intervjuade av Hufvudstadsbladets kulturredaktör Pia Ingström, ett samtal som kom med i tidningen efter helgen.
Sedan var det mässmingel för hela slanten fram till fem, då vi hade en uppskattad lejonworkshop på barnscenen.
Därefter bjöd mitt finska förlag Förlaget på pizza i sina lokaler inne i stan. Det blev skön hemmafeststämning och jag fick chans att prata med två av de andra debutanterna: Henna Johansdotter och Rosanna Fellman. Som prokrastinerare var jag sjukt imponerad av att de debuterat så unga men coola som de var de tyckte mest att det är som det är.
Sen bröt kalaset upp för utgång i Helsingforsnatten som bjöd på bland annat ett besök på en champagnebar (vi hade bara råd med drinkarna, inte champagnen) och den konstigaste rockklubb jag någonsin varit på.
Tydligen har de hårda hyresvärdar i centrala staden vad gäller stök och musik så volymen på rockmusiken var oerhört låg och alla konversationer fördes nästintill viskande eftersom ingen ville bli utslängd av vakterna. Surrealistiskt.
På söndagen hade vi releasekalas för Vi är lajon! ihop med Lena Frölander-Ulf som gjort den underbara boken Gromten. Hon ordnade julkortspyssel och vi bjöd på ansikts- eller armmålning. De fick välja om illustratören eller författaren skulle måla. (Jag fick inte måla en enda.)
Sedan fick jag och Jenny delta i en panel med Annika Sandelin som skrivit den sorgliga Silkesapans skratt och den finlandssvenska läsambassadören Henrika Andersson. Det blev ett riktigt bra snack på så vis att jag lärde mig jättemycket av det de andra sa.
Efter det packade jag ihop mina grejer och tog farväl av alla för att ta mig till färjan. Jag hoppas verkligen att det blir på återseende för jag hade sjukt roligt i Helsingfors och jag rekommenderar alla som vill åka på en lite lugnare mässa än Göteborg att göra sig ärende dit.
Det kan verka som en partyresa men jag hann faktiskt göra det som var mitt mål: Att se en massa intressanta programpunkter och prata med en massa kunniga och smarta människor om något av det finaste som finns: litteraturen i allmänhet, och barnlitteraturen i synnerhet. Jag var bara väldigt dålig på att fotografera det.
Debutantbloggen 