Vikten av statistik

Foto: José Figueroa

Likt många kreativa människor uppfyller jag nidbilden: Jag är en känslomänniska. Men jag har lärt mig att leva med det och att hantera det, någorlunda. När det kommer till litteraturen, det vill säga skrivandet och läsandet, har jag för länge sedan insett att verkligheten och min upplevelse av den är vitt skilda saker. Framförallt för att jag är väldigt duktig på att projicera här och nu på hur långa tidsrymder som helst.

Känner jag mig lite risig och bara orkar spela Candy Crush en kväll så får jag lätt känslan av att ”jag läser ju INGENTING!” och det känns in i märgen sant. Men om jag kollar i min läsdagbok ser jag att jag faktiskt läst hur mycket som helst. Bara inte just idag.

Eller som när jag säger att ”jag har knappt inte läst något på hela sommaren” och kan se att det varit en svacka. Men det är fortfarande fler böcker än vad många andra läser på ett år. Då inser jag ju att mina känslor styr mig till helt fel slutledning.

Samma sak med skrivandet. Jag använder mig mest av Google Docs för att kunna fortsätta skriva på samma sak oavsett om det är på mobilen på bussen eller på datorn på kvällen. Men det innebär också att med alla dokument prydligt uppradade och när jag öppnade dem så får jag svart på vitt att ”nähädu, där har du fel, du har ju skrivit jättemycket”.

Fast när det kommer till skrivandet så är det ju det där med ”användbar text”, eller vad man ska kalla det, som spökar. Jag har ju tusen gånger lättare för att starta på något nytt än att göra färdigt något som jag redan börjat på, och det är väl snarare det som är knuten där. Speciellt som jag börjar känna att det inte hade varit helt dumt att få något klart att visa för förlagen.

Inte för att de väntar på något, men det har ju gått rätt bra för debuten så man kan hoppas att de vill titta på något nytt. Men jag klagar inte, det är ju mer av ett lyxproblem. De dagar det inte ger lamslående ångest. Jag är ju ändå känslomänniska…

Om Jens

Jag heter Jens och är författare av bland annat bilderböcker.
Det här inlägget postades i Jens Mattsson. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vikten av statistik

  1. Eva, Evas Bokhylla skriver:

    Det där med att börja om på nytt och inte avsluta det man påbörjat känner jag verkligen igen mig i! Vet inte hur många påbörjade bok-idéer jag har, men har aldrig någonsin avslutat någon…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s