Frid och ro

Julefrid. Dela ordet i två delar, lägg det första på tungan och smaka på det. Med en lagom mix av eftertanke och förväntan, ungefär som när ni provar årets nya pralin i Aladdinasken (den som bestämde att körsbär i likör skulle utgå förtjänar spöstraff). Jul – vilka associationer dyker upp? Parkeringskaos både utanför stormarknaden och inne i stan när alla ska handla mat och klappar samtidigt? Den vilda jakten på en fungerande bläckpenna när deadline för pappersjulkorten närmar sig? Storstädning som (inte får ske för tidigt för då hinner det bli skitigt igen och inte för sent för då finns det inte tid) schemaläggs med samma noggrannhet som ett statsbesök i Långtbortistan?

Och frid – vad tänker du på då? Att skrota runt hemma i de urtvättade svettisbyxorna, beställa hemlevererad pizza och bara låta dagarna rulla ut sig som de behagar? En skogspromenad bland mossa, blöta löv och kvarglömda trattkantareller? En hel eftermiddag i soffhörnan med den nya boken som du i flera månader väntat på ska komma ut? Exakt. Att slå ihop de där två orden till ett – jul och frid – är nog en av årets största utmaningar för de flesta och det är väl därför så många av oss bänkar sig framför teven och kollar på Tomten är far till alla barnen år efter år trots att vi redan kan hälften av replikerna utantill. Det finns alltid någon som får ännu mindre av den där lika överreklamerade som svårfångade julefriden.

För många författare finns det ett ord till som rymmer den där motsägelsefulla mixen av både pirrig förväntan och stressframkallad handlingsförlamning, nämligen ordet skrivro. Skrivron är den där åtråvärda tiden då författaren kan ägna sig så mycket eller lite hen vill åt att bara sitta på kammaren eller på caféet och skriva av hjärtans lust medan kaffet kallnar och kanelbullen torkar till knäckebröd. Eller ägna halva skrivpasset åt att googleresearcha och låta sökträffarna leda en längre och längre bort från ursprungsfrågan men istället kanske till en kunskap man tidigare inte hade en aning om att man borde ha haft.

Skrivron är också den där belöningen som skymtar svagt borta vid horisonten när allt annat är avklarat, som lönejobbet för dagen, familjelivet, det sociala umgänget och veckohandlingen. Men då ska det skrivas! Om det inte visar sig att just när skrivron äntligen är infångad, fastbunden vid stolen framför skrivbordet där datorn är uppdaterad och worddokumentet på skärmen lyser lika jungfruligt vitt som snön på taken så har Musan – som skulle komma med både inspiration och glögg – köpt en restresa och dragit till Kanarieöarna istället.

För egen del tar jag både julen och skrivet med frid och ro. Manuset till uppföljaren firar jul hos redaktören och här hemma får författarassistenten Folke Bengtsson ha teven för sig själv hela aftonen när jag åker till redan dukat bord på annat håll. Först ska jag bara klara av två författarsigneringar, slå in julklapparna, börja skissa lite på handlingen i tredje delen i Forstrilogin, handla mat, städa lite så att Folke inte behöver ägna julafton åt att jaga dammråttor i stället för favoritleksaken, skicka julhälsningar via sociala medier, ladda mentalt inför nästa redigeringsrunda som inleds i mellandagarna, skriva min textlucka till skräckjulkalendern på Facebook, rensa upp bland mapparna i datorn, deklarera, organisera inkorgen i mejlen, quizza mig igenom årets sista AW, läsa den där boken, blogga och ja, det blir nog jul i år igen trots allt. Kanske rentav lite frid också 😉.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Frid och ro

  1. lena björk welin skriver:

    hur mycket problem vi har i denna del av världen! funkar wifi kan vi få hemleverans? på andra håll är det frågan om att överleva dag för dag. här sitter ni o deppar över alternaritv, tror att ni tillfört männskligheten ,överlevnaden ngt som helst. ser ni gobalt, ser ni barnet som väver tyget till era billiga slit o slängkläder, den sjuåriga flickan som sitter o väver tyget, blir sexuellt utnytttjad, för att du ditt as ska kunna byta skjorta varje dag. ser ni djur som slaktas för att ni ska trycka i er djurdelar trots att det finns vegalternativ? ungdomar som skippar skolan för att rädda sin framtid.shame on you, shame old farts, det är ert, vårt arv de ska ta hand om shame on you!

    lena björk welin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s