Drömmen om att vara författare.

Drömmen om att bli författare är något många delar. Den romantiserade bilden av geniet som sitter på sin kammare och skriver fantastisk litteratur lever även den kvar. I kontrast till tanken att författandet är en slags medfödd talang finns fler och fler utbildningar, kurser och böcker för att lära sig att skriva – vilket jag tycker är fantastiskt. Att så många älskar att skriva och att skapa inspirerar mig.

Är jag författare?

När vänner, bekanta och andra jag träffar frågar mig hur det känns att vara en ”författare” blir jag generad och försöker komma undan med ett haha, inte jag. Jag har väldigt svårt att ta in och kalla mig själv för författare. I mitt huvud känns det fortfarande som att jag måste ge ut två romaner innan det händer. Kanske inte ens då?

Jag brukade, och gör det nog mycket än, svara ”ja jag skriver erotik” istället för att säga ”ja jag är författare” och på det sättet försöka få det till att inte vara en lika stor grej. Jag har också normaliserat författandet väldigt mycket i mitt huvud, för att jag följer många som skriver och pratar med andra som bland annat skriver erotik. Det har blivit en del av vardagen på ett sätt, fastän jag fortfarande inte kan fatta att jag är utgiven. Lite som att det händer någon annan. Lite som att jag hittat på allt.

Ibland är det svårt att förstå när en dröm faktiskt slagit in. För mig skedde allt genom en slump.

Jag har, som ”alla” andra, alltid drömt om att bli författare. Jag har alltid varit en skrivande person. Redan som liten skrev jag långa berättelser och jag minns hur jag fick läsa upp dem för skolkamrater i lågstadiet. Men min första erotiska novell skrev jag mer som en ”rolig grej” för att se om Leopard förlag ville ge ut den i deras digitala projekt Feministisk erotik. Jag hade egentligen pausat mitt skrivande och tanken på att bli utgiven var ganska avlägsen.

När Leopard sa att de gillade min novell, att den skulle spelas in som ljudfil och dessutom frågade om jag ville läsa in den (vilket jag ville!) kändes det enormt. Särskilt eftersom jag innan det varken hade skrivit eller tänkt tanken på att ge ut just erotik. Efter den första novellen rullade det på och jag hade snart gett ut tio erotiska noveller, varav åtta hos Saga Egmont som plötsligt skulle tryckas i en fysisk bok.

Jag tror inte att jag faktiskt tog in författarbiten förrän jag lyssnade på en av mina senaste noveller. Då inläst av någon annan. När jag fick höra en professionell inläsare läsa mina ord (ord och meningar som jag skrivit!) började jag acceptera och själv, åtminstone ibland, kalla mig för författare. Att sedan hålla i den fysiska boken, fylld med mina ord, hjälpte också.

Efter min releasefest (mer om den i ett framtida inlägg) och många signerade böcker känns det fortfarande overkligt. Helt fantastiskt, underbart och ganska påhittat.

Och det hettar fortfarande om kinderna när någon berömmer mig eller frågar hur det är att vara författare.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s