Lögn och förbannad sanning?

Att skriva självbiografiskt medför en risk: Folk kan ta illa upp. Ofta är det ju livets lite mindre lyckliga stunder som formar de berättelser som är viktiga för oss att föra fram, vilket lätt ställer inblandade i dålig dager. För egen del underlättar det att de jag skriver om inte längre är i livet. Däremot kan det finnas andra som har åsikter om hur respektfull en författare behöver vara – mot levande såväl som döda. Se på Vigdis Hjorth till exempel, som hamnat i klinch med hela familjen efter sin roman Arv och miljö, och problemet är väl inte okänt bland alla oss som “gräver där vi står”. Eller ta Strindberg, för den delen, men det var ju kanske mer som att han bad om det.

Utan övriga jämförelser med dessa litterära storheter, kan jag med viss lättnad konstatera att syrran och jag har ungefär samma bild av vår uppväxt; nåväl, det skiljer sig kanske lite i detaljerna. Hon var den första som fick läsa mina dikter – och hon tyckte att det var ok att skicka dem till förlag. Ändå finns tvivlet där, något som gnager på den glädje det borde vara att faktiskt ge ut en diktsamling. 

Om min pappa fortfarande hade levt, tror jag inte att jag hade velat att andra skulle läsa vad jag skrivit om honom, även om jag också försöker ge en annan bild av både honom och hans sjukdom. Det hade inte varit rättvist att sprida en sida av honom som jag vet att han försökte dölja. Men hans skam är inte min skam (och gudarna ska veta att jag har min egen) och min önskan är att vi kunde lyfta bort skammen som omgärdar beroendesjukdomar, så att vi kunde prata om dem, på riktigt. 

En lärare på en skrivkurs jag gick för några år sedan menade att han brukar göra smala till tjocka, ljusa till mörka o.s.v., för att de inte ska känna igen sig. Mitt knep är att lägga till något som inte är sant, men jag avslöjar inte vad. Trots allt är det skönlitteratur jag skriver och jag blandar det självupplevda med hittepå. Är det inte författarens privilegium, att låta sig inspireras av omgivningen, men skriva fiktion? Dock utan rätt att huvudlöst kränka.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s