Lördagsenkät: Vad är svårast att skriva?

Ibland går det lekande lätt, och ibland verkligen inte. Idag funderar vi på vad som är svårast.

Kristin Fägerskjöld

Det jag tycker är svårast att skriva om är starka känslor. För det första: sex. För det andra: riktiga otäckheter, vidriga saker som pedofili eller mord. Det undviker jag i mina texter (hittills har mina karaktärer dött av ålder eller ”utanför” historien). Sex går inte riktigt att hoppa över på samma sätt och jag skriver det, men är inte helt bekväm med det. Jag har verkligen svårt att se mig skriva hårdkokta polisromaner med otäcka brott eller erotik, som Malin gör. Beundrar de som kan men det är inget för mig.

Sara Molin

En av de saker som jag får jobba mest med, är miljö. Ibland känns det som om jag skriver en hel berättelse, helt utan förankring i någon miljö, för att sedan gå tillbaka och lägga till ett träd här och där. Jag har fått en del kommentarer som ”bra miljöer!”, så helt utan miljöbeskrivningar kan texterna väl inte vara… men jag antar att jag har en bild av hur en miljöbeskrivning SKA eller BORDE vara. Lång och detaljerad, kanske? Sådant skummar jag gärna förbi när jag själv läser, om det inte är uttryckt på ett sällsynt vackert språk eller så, och följaktligen blir mina egna miljöer lite knala. Eller så hamnar de i mellanrummet, som Hanna skrev om förra veckan. 🙂

Malin Edholm

En detalj som jag har svårast att skriva är nog namn … Vilket borde vara så enkelt. Men det är sällan att en karaktär har ett självklart namn för mig och jag skriver ofta ”X sa” osv i början innan jag kollat massa namnlistor och valt något.

Hanna Nordlander

Skräck, kanske? Min allra första novell som blev antagen till en antologi hade just skräck som tema. Jag skickade in på vinst och förlust och kom, till min förvåning, med. Det svåraste var nog att på få sidor bygga upp en suggestiv stämning och hinna med att plantera olika detaljer som skulle förebåda de ruskiga händelserna. Under redigeringen satt jag på ett turkiskt turisthotell med värdelöst wifi och försökte kommunicera med lektören som inte var riktigt förtjust i min stil – ett skräckinjagande scenario i sig.
 

Daniel Sjöberg

Sex. Det är det givna svaret. Vi skojade om det, vi debutantbloggare, i vår lilla FB-grupp, att det skulle bli samma svar från alla utom Malin. Det är inte så märkligt om det blir så. Sex är svårt och det är sällan jag läser författare som jag tycker lyckas med det. Själv har jag ett par sexscener i min debut och jag försökte göra dem så avskalade som möjligt för att det inte skulle bli för mycket, men samtidigt finns de ju där för att de är viktiga, och då vill man ändå skriva det bra. Om jag lyckats? Det vete tusan.
 
Men det finns givetvis annat som är utmanande. Att skriva om barn som råkar illa ut är kanske inte direkt svårt, men det är jobbigt. Att skriva om det motsatta könets känslor och tankar är inget som kommer naturligt och att skriva om polisarbete (jag håller på med mitt livs första deckare) är en utmaning eftersom det i verkligheten (och jag tycker om att hålla mig till verkligheten) givetvis är långt ifrån det vi ser om i tv-serier och läser om i just deckare. Samtidigt måste man finna balansen mellan funderandet, pappersarbetet, de många intervjuerna med vittnen och eventuellt misstänkta och den action som ändå krävs för att göra det intressant. Sammanfattat. Mycket är svårt att skriva, men det är det som gör det så himla roligt.
Det här inlägget postades i lördagsenkät, skrivkramp. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s