Hjärtesorg och språk som kråmar sig – om ungas skrivande

Du kanske har hört talas om Borås Tidnings debutantpris? Ett av landets största priser för debuterande författare, som i år för tjugonde gången delar ut en ansenlig prissumma till vinnaren. 150.000 riksdaler kan den lyckliga kamma hem.

Lite mindre känt är kanske Borås Tidnings lilla debutantpris, en novelltävling för ungdomar i Sjuhärad, där jag varit med i juryn sedan 2016 tillsammans med Annika Wall. Priset delas högtidligen ut under debutantprisgalan den 5:e mars och just nu sitter jag således på en balkong i Málaga och läser noveller. Andalusisk balkong är inte obligatoriskt, men förhöjer stämningen.

De unga skribenterna är inte fullfjädrade författare (vem är?). Handlingen i novellerna är ofta extremt dramatisk; det är krig, självmord och självskadebeteende. Hjärtesorg. Språket ibland omedvetet, ibland kråmande. Men jag kan inte bedöma texterna med samma arrogans som jag efter tjugo minuter slutar lyssna på en i mina öron alltför icke-gestaltande ljudbok av en programledarkändis eller ilsket hakar upp mig på ett felaktigt pronomenbruk (sin/hans) hos en av landets mer uppburna författare/journalister. Ungdomarna testar, håller på att lära sig. Det kråmande kan med lite övning bli det stilistiskt träffsäkra. Det överdramatiska kan dämpas, portioneras ut, planteras för att senare brisera i läsarens inre. Det omedvetna kan göras medvetet.

Det min jurykollega och jag letar efter är en helhet som fungerar, allra främst i handlingen, men även i ett konsekvent språk. Därefter kan vi diskutera finesser som hur skribenten bygger upp spänning, använder bildspråk etc. Ibland låter man sig förtrollas av ett vackert språk, men upptäcker att det finns logiska luckor. Ibland kan det vara en inledning som förvirrar, men berättelsen tar sig efterhand. Ibland är det ett slut som ballar ur totalt, författaren har tröttnat på sin egen historia, vill bara få ett avslut. Ibland är det något som drar in mig redan från början, jag håller andan hela vägen – och allt håller. Då är det magi. 

Man kan fråga sig vilken funktion tävlingar som denna fyller. Jag tror att det finns flera goda effekter. Att dela med sig av sina berättelser och hitta dem som vill läsa, är förstås en del. Men att väcka kreativiteten i skrivandet kan vara en belöning i sig, en uppmuntran att se vart språket kan leda en, se vad det kan väcka. Alla vinnare kanske inte blir författare, men att våga prova, våga skicka, in kan vara det som gör att vi tar våra berättelser, vår röst, på allvar. 

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s