Titeln – där backar jag aldrig

Jag är usel på rubriker. Trots en livstid inom journalistiken är det en gren jag aldrig lärt mig behärska. Nu har det inte alltid varit min uppgift att sätta dessa. Många år på de större tidningarna innebar att det var någon annans uppgift, men jag har också haft flera år som rubriksättare och jag lovar att det är svårare än det ser ut. Den ska fånga massor på en minimal yta, locka in läsaren, berätta en sanning om historien (vilket i dessa klickjagartider långt ifrån alltid lirar med hur det verkligen ser ut) och samtidigt se snyggt ut – det vill säga, vara tillräckligt många ord. Inte för få. Inte för många. Nej, det spelar nog ingen roll hur många rubriker jag satt när jag väl lägger ner den pennan (författarpennan tänker jag inte lämna ifrån mig så länge hjärnan fungerar). De som verkligen fungerar kommer antagligen kunna räknas på ena handens fingrar.

Så vad med titlar? Det är ju trots allt bokens ”rubrik” vi talar om här. Märkligt nog är jag oerhört nöjd med alla mina titlar. Om det bara hängt på titeln skulle vi nog räkna in min femte bok snart och inte debuten. Jag har givetvis bara mig själv att utgå ifrån, men lika ärlig som jag kan vara med mig själv angående min oförmåga att sätta rubriker, lika ärlig är jag när jag anser att jag är bra på att sätta titlar.

Titeln är viktig för mig. Jag upptäcker ofta böcker via mitt Instagramkonto och då vill jag kunna googla fram dessa och inte hamna galet. Det får inte vara för likt något annat, det får inte var för generellt. Titlar av typen: Mörka Ögon (googla så hamnar du hos Sven-Ingvars) eller Sprängningen (googla och du hamnar lite var som helst) fungerar liksom inte. Däremot Sprängaren. Eller The day of the Jackal. När Frederick Forsythe skrev sitt mästerverk hade det från början titel The Jackal. Han la till The day of och genast var det en fullträff. Det här känns extra viktigt när det är en okänd debutant som ska ut med sin bok. En GW skulle säkert kunna ge ut en bok som heter Bananer och folk skulle hamna rätt om de googlade, men om jag gav ut den så hamnar ni hos Ica eller Hemköp eller något sådant. Extrapris.

I början av förra året frågade Christoffer Carlsson på Twitter: Vilken svensk spänningsdeckare/thrillerförfattare på den här sidan milleniumbuggen har bäst titlar?” Jag svarade: Män som hatar kvinnor (Milleniumkopplingen var inte medveten). I dag är det ett uttryck. Det är ingen hemlighet att det finns gott om män som hatar kvinnor bara för att de är kvinnor. Men då pratade vi ännu inte om det. Vi pratar fortfarande för lite om det, men det är ett ämne för en annan plats. Det var, hur som helst en briljant titel. Eller rubrik, om ni så vill, från tidningsmannen Stieg Larsson.

Inför det här inlägget sökte jag efter en hemsida som jag vet fanns tidigare (och således borde finnas kvar) där man bland annat lagt ut korrespondensen mellan personer på Norstedt och Stieg Larsson. Mejl som de skrivit fram och tillbaka. Där framgår det att man från Norstedts sida var tveksamma till just titeln, men – och här tvingas jag alltså lita till mitt minne – man svängde. Jag har för mig att någon person skrev något i stil att de kommit fram till att det var en stark titel.

Själv bär jag på massor av tvivel inför mitt manus. Det spelar ingen roll att så många som läst det varit positiva. Jag hoppas lugnas något när jag får tillbaka det från förlaget. Det var så länge sedan jag jobbade på det och jag vill bara göra det så perfekt det någonsin går. En sak tvivlar jag dock inte på.

Titeln

Jag satte den innan jag ens började skriva. Så snart jag hade idén klar för mig fanns den på plats. Om ni missat den så får ni den nu.

Nästan Friends

Den säger så mycket. Eftersom historien har starka kopplingar till tv-serien var det självklart att få in det i titeln. Men det handlar också om vänskap i alla dess former. Om den vänskap vi väljer. Om den vänskap vi föds in i en familj. Om den vänskap som är starkare än allt annat, alltså kärleken och om hur det är att leva i närheten av allt detta, men kanske inte nå ända in. Rubriken på det här inlägget är usel, men den är åtminstone sann. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig en situation där förlaget skulle kunna övertyga mig om att välja en annan titel.

Idag, om ni googlar Nästan Friends finner först och främst en rapport från organisationen Friends. Men så småningom kommer ni hamna någon annanstans. Det ska jag se till.

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i #NästanFriends, Daniel Sjöberg, DanielSjöberg, Debut, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020, Nästan Friends. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s