Gästbloggare: Henrik Bergström Virta

Örat mot hjärtat.

Att lyssna med hjärtat och samtidigt överlämna det i någon annans famn. Sådär paradoxalt upplever jag det. Det är också där någonstans jag letar och gräver när jag skriver för scenen. Jag skriver för fort ibland, så fort att jag glömmer det viktiga. Sedan säger jag det jag skrivit högt i rummet för mig själv, hör det och allt jag tänkt faller som vittrande kol mot marken. Betydelselöst och utan mening. 

Jag börjar om med ljudet av mitt hjärtas röst igen, med de kalla stråken i magen och känslan av litenhet. Med utsattheten som verktyg tar jag mig ord för ord ner i de där snökristallerna till meningar som jag längtar efter. Låter orden ta plats i rummet igen, där med örat mot det viktiga förstår jag vad rollkaraktären säger. 

Gud, vad svårt det är! Att veta vem som säger något, vad den vill och vart den är på väg i dramatiken. Men det är lätt i jämförelse med verkliga livet. 

Den första gången jag hörde en skådespelare läsa min dramatik var 2014 i samband med Riksteaterns final i Ny text! Det var som att brännas på bål och samtidigt skratta sig till tårar. Vilken bergochdalbana av känslor, nästan som att stå på scenen själv. 

Efter det har det varit korta sceniska texter och dialoger i olika föreställningar, mina egna och andras. Det är ett underbart sätt att utforska texten, den föds på nytt genom att det är någon annan som uttrycker sig med mina ord. Kanske är det mig själv jag får syn på? Små bitar i taget.

Eftersom någon annan skall gestalta det jag krafsar ner, så behöver det ligga något spelbart i texten, något som skådespelaren, regissören och publiken kan tolka som undertext och sedan gestalta. Det finns många likheter med isbergsteknik och alla de tolkningsmöjligheter som där dväljs under ytan. 

Jag förstår vissa dagar att det är mig själv jag letar efter. Jag letar efter den där flisan, det där yttersta som är jag bland alla mina roller. Kanske är det i alla de där sceniska och vardagliga jagen som svaret ligger? Det behöver finnas massor av möjliga sätt att tolka texten annars faller det platt. I det man levererar till slut, i den där ordens musik, måste det ligga skörhet, längtan och hämnd eller något annat ur paletten av känsloyttringar och möjliga uttryck. Det ska vara som en present till skådespelaren, som en flaska bubbel med en god vän en tisdag. 

Jag har förmånen att både vara i det sceniska skapandet, agerandet, musiken och i det finurliga att bygga berättelsen innan vid skrivbordet. Jag strävar efter att få vara i alla dessa skapandelägen. Det är en strävan som egentligen handlar om att utforska mig själv och mitt liv, märker jag. Frågan som uppstår är nästan alltid om huruvida textens kärna bottnar i kroppen, känslorna eller intellektet på ett sätt som gör det trovärdigt. Om det sagda är betydelsebärande för rollkaraktären är det bra. Annars är det bara att skriva om. Säga det högt, pröva det mot örat igen som om det faktiskt är hjärtat som lyssnar.

Det återkommer alltid till musiken i orden, sanningshalten som vilar där i det sagda. Rösten bär så mycket information om sinnestillstånd, riktning och vilja. Man behöver säga den där längtan högt. Lyssna på om det är sant, om den där outgrundliga musiken hörs. Det går inte att ljuga när man hör orden, redigerandet blir brutalt men ärligt. Som livet. 

Det där vi alla letar efter, vem är jag, vad vill jag och vart är jag på väg? Själv vet jag inte, men under korta ögonblick av nåd vet de som står på scenen det. De säger det, väljer det. Små stråk ur mitt eget liv. Tänk om det var så lätt att välja spår. Jag gör ständiga lappkast mellan min egen scenverksamhet och mitt skrivande. Jag utforskar min egen längtan och min vilja att uttrycka mig både i skrift, i musiken och på scenen. Men det går inte välja eftersom jag älskar alla uttrycksformerna. Det får bli så här, det är som det är. Enkelt, ibland på gränsen till banalt. Men där är jag, det är vad jag vill. Vart jag är på väg? Mot hjärtat. Alltid.

Henrik Bergström Virta arbetar som teaterlärare på Bäckängsgymnasiet i Borås och frilansar som artist, musiker och pedagog. 

Publiceringar och föreställningar med Henriks texter:

Hunger – en produktion på Folkteatern
Cirklar – en kyrkoföreställning
Bryt – pågående produktion på Amandas teater samt
publicering på tidningen Skrivas hemsida Silver och i Riksteaterns tävling för Ny text! 2014

Det här inlägget postades i Gästbloggare, Gäster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s