Sju månader och en dag

Vill du skriva böcker? Se till att du blir bra på att vänta. Att skriva böcker är att vänta. Vänta på att idén ska komma till dig. Vänta på att tiden finns att skriva. Vänta bara för att vänta när manuset behöver vila. Vänta på att bli färdig så att du kan skicka in det till förlagen. Vänta på svar från förlagen och sedan, om svaret är ja, vänta på besked om när boken ska komma ut. I dag är det sju månader och en dag till debuten och vad tror ni att jag gör? Väntar såklart.

Jag väntar på att få tillbaka manuset från förlaget. Väntar på att få se vad de egentligen tycker och tänker. Att de vill ge ut det är en sak. En fantastisk sak, men hur tycker de att det ska se ut när det väl ges ut? Jag väntar på svaret på den frågan.

Jag har låtit det ligga. Låtit det vänta. Dels för att det vore fullständigt onödigt att gå in och peta i det innan förlaget kommit med sina synpunkter, dels för att jag är rädd för vad jag ska upptäcka. Rädd för att det ska piska mig skör med tvivlet jag ständigt bekämpar inombords. Rädd att jag ska upptäcka att manuset är kasst. Rädd att jag ska vilja peta sönder det och analysera varje bokstav i röntgenmaskin.

Förr eller senare kommer jag givetvis tvingas ta mig an mina ord och jag kan bara hoppas att jag går stärkt ur den upplevelsen. Jag brukar inte tvivla och jag försöker luta mig mot berömmet från alla som har läst, såväl amatörer som proffs, men det här är annorlunda. Ingenting jag skrivit i livet har burit sådan prägel av mig och min person trots att historien är påhittad.

När jag läser gamla texter i dag kan jag rynka på näsan åt vissa formuleringar. Ja, det händer med nya också för den delen. Bara häromdagen läste jag en krönika jag författat åt FotbollSthlm och kände hur det kliade av obehag i hjärnan över en viss formulering. I någon minut eller så. Därefter släppte jag det och har inte tänkt på det förrän jag tvingade mig att minnas alldeles nu. Det skaver inte. Jag har skrivit en ny krönika sedan dess och innan veckan är över kommer jag ha skrivit ytterligare en eller två förutom alla andra texter jag får ur mig på jobbet.

Dessa tillhör således en flyktig värld. En där jag hela tiden går vidare. Jag behöver inte vänta på nästa chans att bli bättre. Men med boken kommer det inte fungera. Jag misstänker att eventuella misstag kommer att förfölja mig i en evighet och ligga som en sticka i mitt medvetande. Svida till när jag minst anar det. Därför vore det bästa nog om jag såg till att det inte finns något att ångra. Men innan jag gör det måste jag vänta. Bara lite till. Det är tur att jag är van.

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i #NästanFriends, Daniel Sjöberg, DanielSjöberg, Debut, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020, Nästan Friends. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sju månader och en dag

  1. Väntan är min absolut sämsta gren 😬

  2. Susannah skriver:

    Den som väntar på något gott..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s