Är det nu det händer?

Alltså jag har ju papper på att det ska komma ut en bok med mina dikter, men ända sedan augusti, då jag fick erbjudande om utgivning och tackade ja, har jag haft svårt att tro på att det verkligen kommer att bli så. När jag håller boken i handen, kanske, har jag tänkt. Jag tror det när jag ser det, liksom. Och att planera marknadsföring och släppfest har överhuvudtaget inte känts aktuellt. Kanske har de tillochmed glömt bort mig på förlaget, har det hänt att tvivlaren i mig undrat. 

Men nu.

Nu händer det. Nu är det bokomslag och portfolio, recensionsex och baksidetext. Sociala medier. Och det går fort. På några veckor bara ska allt hända, allt det som jag, om än med viss tvehågsenhet, längtat efter: Se mina dikter mellan pärmarna, mitt namn, bara mitt, på omslaget. Våga fira, våga vara glad, kanske lite kaxig rentav. 

Feedbacken gick också bra. Det blev inga t-shirtar med hatbudskap, inga aggrokritiska kommentarer, utan en lyhörd och varsam läsning, där jag förstår redaktörens frågor och önskemål, men också insuper allt vad hon tyckte var bra. En sann konst att få det att framstå sådär. Vad var jag orolig för egentligen?

Jag har fått en massa att tänka på: Om grammatik, om att säga lagom mycket, vilket jag har skrivit om här tidigare, men ett annat par ögon på texten får en att upptäcka nya saker. Om titeln och vad den signalerar och hur man kan kombinera den med, eller snarare kontrastera den mot omslaget. Om vart jag ska skicka recensionsexemplar. Om hur en baksidetext byggs upp på bästa sätt. För mig fungerar de flesta baksidetexter avskräckande, eftersom de mest fokuserar på handling. Jag är väldigt lite ute efter handling när jag väljer bok, mer efter språk och stämning. Då är framsidan och titeln ofta mer talande. Men jag kanske bedrar mig om jag tror att mina egna framtida läsare (in spe) har samma preferenser. 

Nu önskar jag att jag hade mer tid att ägna åt boken. Istället är det jobb och jobb och verksamhetsberättelser och plugg och debutantprisgaleoutfits att tänka på – lite flärd ändå, och nacke och axlar stela som hos en arkaisk skulptur. Ja, i marmor. Men åtminstone börjar jag tro på att det faktiskt kommer att hända.

Till sist: En ärlig fråga, apropå feedbacken från redaktören: Om jag säger baden-baden, vad tänker du på då?

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Är det nu det händer?

  1. hannanordlander skriver:

    Tack! Det var solstolen jag var ute efter! 😀

  2. BirgittaG skriver:

    Hopfällbar solstol. 🌞

  3. Instämmer – en baden-baden är en solstol!

  4. monasaw skriver:

    Baden baden är för mig en skön stol att verkligen slappna av i, i solen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s