Keep your darlings

zsfuzzg

Foto: Kajsa Göransson

Jag är i början av redigeringen av nästa bok, och än så länge är det lustfyllt, spännande och genomsyrat av den där härliga det-kan-bara-bli-bättre-känslan. Många har säkert hört redigeringsrådet kill your darlings. Ett bra råd, för visst behöver man vara beredd att släppa taget om det där uttrycket, den där formuleringen, kanske den där scenen eller till och med den där karaktären som man är så förtjust i. För hur underfundigt, nyskapande och genialt det är, kanske det inte passar in i berättelsen.

Men min ingång till redigeringen är annars att vända på det. Inte att försöka klamra mig fast vid sådant som jag egentligen vet måste bort, men att identifiera vad det är som skiner i manuset, vad som verkligen fungerar. Starka passager, scener där känslan stämmer, dialoger som sitter och karaktärer som är som de ska. Alla de här sakerna – mina darlings – behåller jag. Sedan är det oftast lättare att se vad som inte håller. Det är lite som att rensa garderoben. Om man börjar med att sortera ut favoritklädesplaggen, inser man snart vilka plagg som inte är lika angelägna att spara.

I den här fasen är jag nu. Jag läser igenom och försöker sortera starka respektive svaga delar. Ett arbetssätt som saknar struktur, eftersom det som sagt kan handla om allt från dramaturgi till repliker. Men under tiden jag läser igenom funderar jag också över helheten, och nya idéer kring både dramaturgi och karaktärer väcks. Sådant som kan förstärkas och utvecklas.

Jag är som sagt i början av redigeringen (det vill säga, början av den första redigeringen av många), och känslan är god. Planen är att köra på så det ryker och samtidigt njuta av känslan så länge den varar – för rätt vad det är infinner sig antagligen ledan och uppgivenheten. Ni som någon gång har redigerat ett manus vet nog vad jag menar. Känslan av att inte orka ändra en enda sak till, den starka viljan att nöja sig – trots att man vet innerst inne att det kan bli ännu bättre. Eller så blir det helt annorlunda den här gången? Det återstår att se.

Sköt om er (och spara lite toapapper till era medmänniskor)!

Det här inlägget postades i Debut, Redigering, Sara Molin. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s