Från A till Ö eller huller om buller?

Hur skriver du? Alltså, i vilken ordning? Börjar du där berättelsen börjar och slutar med slutscenen, eller skriver du scener (och kapitel) i den ordning du ”känner för”? Det är så olika, har jag märkt. Själva skrivandet kan liknas vid hur man lägger pussel och äter upp en Aladdinask. Börjar du med att leta upp hörnbitarna? Måste du fortsätta med att hitta alla raka kantbitarna så att du kan lägga ramen, eller är det tillåtet att börja med något av de roliga motiven i mitten? Och när det kommer till chokladen, är du en sådan som tycker det är okej att glänta på asken så att du kommer åt bottenlagret om alla favoriter redan är slut i översta lagret? Såväl pussel som Aladdinasken kan skapa familjegräl (tro mig, jag är gift med en ”gläntare” och jag har vuxit upp med att det varit strängt förbjudet att ens tänka på att öppna lager två om inte alla bitar ätits upp på det första – jag fick en chock första julen vi firade tillsammans).

Jag är en hoppare. Jag skriver ett kapitel där, ett annat här. Till min hjälp brukar jag ha ett synopsis så att jag vet vad jag vill ha för historia, men annars skriver jag det jag får inspiration till för stunden. Ofta, har jag märkt, skriver jag början och slutet ganska tidigt. I början är kapitlen isolerade öar. I takt med att texten fylls ut blir det ögrupper, kanske en hel skärgård. Och helt plötsligt hänger det ihop i stora sjok. Ofta sparar jag de passager jag tycker är tråkiga eller svåra till sist. De blir mycket lättare att skriva när jag nästan har allt annat på plats. Den enda nackdelen som jag upplever med det här, är att jag ofta måste gå tillbaka och rätta till redan skrivna kapitel när jag kommer på någon ny detalj som måste få genomslag – men så kanske det hade varit om jag skrivit helt linjärt också? (Och, vill jag poängtera, givetvis blir det bara ett råmanus som sedan måste redigeras ungefär en triljon gånger. Min metod är ingen genväg till någonting.)

Att skriva måste vara roligt. Det ska vara lustfyllt att gå och sätta sig framför datorn. Om jag kände att jag var tvungen att skriva kapitlen i ordning som de ska läsas i boken skulle jag inte ha fått ihop någon bok. Min motivation och framförallt inspiration skulle inte ha hållit i sig så länge.

Vilken tur att alla får göra som de vill i sitt skrivande! När det gäller Aladdinasken är regeln dock fortfarande att alla praliner i första lagret måste ha ätits upp innan det är okej att börja på det andra. Det är jag stenhård på. Pusslandet avstår jag från att lägga mig i.

Det här inlägget postades i författarens hantverk. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s