Lördagsenkät: Med eller utan synopsis?

Skrivprocessen kan se väldigt olika ut för olika personer. En del lägger ner mycket tid på att arbeta fram detaljerade synopsis, medan andra föredrar att kasta sig ut och låta berättelsen växa fram allt eftersom. Idag berättar vi hur det ser ut för oss.

Kristin Fägerskjöld

Ja, jag jobbar med synopsis. Framförallt i början av ett skrivprojekt när jag drar upp de stora dragen. Jag gör en grov uppdelning i delar (som kanske är block om ett par kapitel) så att jag får en bra dramaturgisk kurva och vet vad som ska hända i historien. Jag gör den sällan mer detaljerad än så. I många fall gör jag avsteg från hur jag hade tänkt mig projektet från början, och då ändrar jag i synopsis också, men ju mer jag skriver desto mindre tittar jag på det och ändrar inte heller löpande.

Sara Molin

För mig har det sett väldigt olika ut för olika skrivprojekt. Som en öppen bok skrev jag utifrån synopsis, en ganska detaljerad sådan med många av de viktigaste scenerna listade. Jag gillade att skriva på det viset, det gav mig något att hålla i när jag skrev råmanuset och var också till bra hjälp under redigeringen när jag började jonglera med kapitel och scener. Planen var att köra på samma sätt med manus två, men eftersom det hann gå väldigt lång tid mellan utformandet av synopsis och skrivandet av själva manuset, kändes det lite daterat när jag väl skulle skriva. Nya idéer hade hunnit kläckas, och istället för att skriva om synopsis, körde jag igång. Vid det laget hade jag levt så länge med karaktärerna och storyn i bakhuvudet att det faktiskt nästan kändes överflödigt med synopsis.

Malin Edholm

Jag älskar att skriva synopsis! Men ibland blir det inte mer än så för mig. Jag fastnar när det kommer till själva utförandet av det jag sammanfattat. Därför skippar jag ibland synopsis helt, skriver möjligtvis ner några ord för att guida mitt skrivande. Ska jag skriva något längre behöver jag strukturen som en synopsis ger men med korta noveller fungerar det utan.

Hanna Nordlander

Utan. När jag skriver skönlitterärt börjar det med en bild, en replik, ett ord i kombination med ett annat ord och så utgår jag från det. Teman utkristalliserar sig efter hand. Det gör romanbygge svårt för mig, men en dag ska jag lyckas med det också.

När jag skriver inom de akademiska genrerna är det annorlunda; då kommer lärar-Hanna fram med intellectio, inventio, disposition, elocutio. Ämne, frågeställning, brainstorming, källor, och så byggs det på. Men då vet jag vart jag ska redan från början.

När jag skriver dikt är det liksom inte att “Hm, om jag skulle ta och skriva en dikt om våren idag”. Snarare att man ser tussilago och ett gammalt tuggumi i diket och fortsätter därifrån. -ish.

Daniel Sjöberg

Nja, är väl svaret. Jag kan ibland önska att jag vore så oerhört strukturerad att jag satte mig ner och författade ett långt, genomarbetat synopsis där det mesta fanns på plats när jag väl började skriva, men så är icke fallet. Det jag har klart för mig är början och slutet. Därefter sätter jag mig ner och tecknar alla karaktärer. Ålder, personlighet, hur de ser ut (ögonfärg, hårfärg, längd, vikt, utmärkande drag och så vidare) och sedan fyller jag ofta i detta allteftersom mitt manus utvecklas. När jag väl börjar berätta i textform får historien och karaktärerna ett liv som inte sällan överraskar mig och får mig att inse att det jag ”visste” när jag började skriva är helt fel.

Det här inlägget postades i lördagsenkät, Skrivprocessen, synopsis. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s