Gästbloggare: Kristina Falk

Idag gästas vi av Kristina Falk, som nyligen debuterade med En gång slockna alla stjärnor på Parus förlag.

3hmavif

När min pappa drabbades av ALS blev döden påtaglig. Den visade sig i svårknutna skosnören, i muskelryckningar och i pappas blanka ögon. Döden, som tidigare känts abstrakt, stegade in i pappas hus, fyllde alla rum och smekte långsamt livet ur honom.

Något år efter att min pappa gått bort åkte jag till Tokyo. I väntan på ett tåg till Akihabara, stod en ung man några meter ifrån mig, för att i nästa sekund hoppa från perrongen. Tåget tutade. Någonting utropades på japanska i högtalarsystemen. Spåret spärrades av. Poliser, ambulanspersonal och människor i gula – eller var det röda? – västar rusade in med en bår. 

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. I mitt barndomshem finns lådor fyllda med anteckningsböcker från skoltiden. Alla raster handlade om att skriva eller leka karaktärerna som jag skapade. Det mesta handlade om samurajer eller hundar. Under en lunchrast på en timme hann jag färdas till Alaska för att slåss mot en grupp vildhundar som ville slita mig i stycken. När det sedan ringde in för lektion, smög jag in till byskolans obemannade bibliotek och skrev ner scenerna. Drömmen var att bli författare.

Numera skriver jag för det mesta om ungdomar. Kanske för att jag arbetar som gymnasielärare och dagligen träffar unga människor. På nära håll ser jag hur fantastiskt och fruktansvärt det kan vara att vara ung idag. Jag ser ungdomar som älskar varandra besinningslöst, så vilt och så starkt att de bär alla känslor utanpå kroppen. Jag ser också ungdomar som inte orkar ta sig till skolan på morgonen. Unga som mår så dåligt att de inte längre vill leva. 

I min bok En gång slockna alla stjärnor, är det kärleken mellan karaktärerna som driver handlingen, samtidigt som döden ständigt är närvarande. 23-åriga Freja Lindh är rädd för att dö. Hon blir handlöst förälskad i Vincent Varg, som är rädd för att leva. Det är en roman för unga vuxna som handlar om vänskap och vild kärlek, men även om självmordstankar och sjuka föräldrar. Att skriva en bok som handlar om liv och död har bitvis varit väldigt tungt, men hela skrivprocessen har varit fantastisk. Jag har gråtit och skrattat med mina karaktärer. Jag har ofrivilligt men medgörligt blåst med som ett löv i deras känslostormar. 

I februari 2020 uppfyllde jag drömmen jag burit sedan jag var barn, två månader innan min trettioårsdag. Efter massor med skrivna manus och refuseringar, debuterade jag på Parus förlag som under 2020 fokuserar på böcker kring psykisk ohälsa bland unga. Min och förlagets stora förhoppning är att En gång slockna alla stjärnor ska kunna bidra till att öppna upp för samtal kring psykisk ohälsa.

När jag stod där på perrongen i Tokyo var allt så tyst. Några ur räddningstjänsten täckte över liket med en filt innan de åkte nerför rulltrappan med båren. Efter en stund fortsatte tågen gå, som om ingenting hade hänt. Fast i mig hade någonting hänt. Jag hoppade på ett av tågen men upplevelsen följde med mig hem. När jag hör att någon av mina elever bär på självmordstankar, slussas jag tillbaka till den där dagen. Jag har insett att det inte bara händer där, utan även i mitt land. I Sverige tar 1500 människor om året sina liv. Flera av dem är unga. Uppskattningsvis har 150 000 människor i Sverige allvarliga självmordstankar. De siffrorna fanns hela tiden med mig när jag skrev boken.

 

Instagram: Kristinafalk_forfattare 

Facebook: https://www.facebook.com/kristinafalkforfattare/

Det här inlägget postades i Debut, Gästbloggare. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s