Att vänta en bok

zsfuzzg

Många kallar skämtsamt sina böcker för sina ”bebisar”. Även om jag inte på något sätt vill jämställa min bok med mina barn (det tror jag inte att någon gör), kan jag ändå se en del paralleller mellan att vänta barn och att vänta bok.

Första trimestern utmärks för många av morgonillamående och trötthet, men vad mer? Hemlighetsmakeriet! Det finns de som tidigt basunerar ut en graviditet, på samma sätt som en del skrivande människor är modiga nog att berätta för världen att de har en bok på gång. Men en stor del drar sig för att berätta under den där första tiden, när allt känns nytt och osäkert och ingen ändå inte kan se på dig vad som händer.

Andra trimestern, den period av graviditeten man ska se till att njuta av, fick jag höra. Ta vara på tiden då illamåendet i bästa fall gett med sig, kulan är lagom stor och du fortfarande kan ta på dig strumporna. Och visst, är det inte en ganska trevlig känsla att ha kommit så pass långt i manuset att du inser att det faktiskt är på väg att bli något, samtidigt som du ännu inte har hunnit tröttna på det?

Tredje trimestern, du är stor som ett hus och hela sängen skakar när du försöker vända dig i sängen på nätterna. Det här är den fasen när man känner sig väldigt färdig med havandeskapet och bara vill få ut bebisen. Jämförbart med skrivandet? För mig, absolut. Och jag tror att det är fler än jag som under slutfasen av ett manus helst bara vill att allt ska vara färdigt.

Och så omgivningens frågor under tiden. Du lär dig snabbt vilka frågor som är att vänta, och övar snabbt in dina standardsvar. Vet ni om det ska bli en pojke eller en flicka? (Nej) Oj vilken stor mage, är du SÄKER på att det inte är tvillingar? (Ja) / Vad handlar den om? (Öh…) Åh, så du tänker bli nya Läckberg, hahaha! (Eh…) Och så frågan som är densamma oavsett vad det är du väntar: När kommer den? (Äntligen en fråga som kan besvaras med något så tydligt som ett datum)

Ja… här någonstans slutar liknelsen tror jag, för en förlossning är trots allt något helt annat än en bokrelease. 🙂 Men den är ute, den sitter inte längre ihop med dig, och det är dags för omvärlden att få möta den. Och nu börjar istället en tillvaro där du lägger ner väldigt mycket tid på att förvissa dig om hur det går för det lilla livet.

 

Det här inlägget postades i Debut, Sara Molin, Skrivprocessen, Som en öppen bok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att vänta en bok

  1. Göran Fagerström skriver:

    Fin metafor. Doktorander brukar känna något liknande. (Get the sh-t out the door)
    Problemen börjar när navelsträngen är klippt 🙂

    • Sara Molin skriver:

      Tack! Ja, jag kan verkligen tänka mig att det är en liknande känsla även vid den typen av arbeten. Både skönt och läskigt att klippa navelsträngen, kanske? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s