Lördagsenkät: Vilken är den bästa boktiteln någonsin?

Förra veckan tog vi upp frågan om vilken som är den bästa förstameningen någonsin. Någon konsensus nåddes knappast, men det var inte heller målet. Vi ville bara delge er våra förslag och höra era. Nu tar vi nästa fråga och det är i en liknande kategori. Vilken är den bästa boktiteln någonsin? Det här är våra förslag. Kom gärna med era förslag i kommentatorsfältet här nedan eller på vår Instagram.

Kristin Fägerskjöld

Generellt gillar jag långa titlar. Märkligt då att mina alster hittills har fått tvåordstitlar (Klar himmel och Nattens färger), eller hur? Ett av mina kommande projekt har dock fem ord i sin titel, men den vill jag inte avslöja än. Det finns många titlar jag önskar att jag hade kommit på, men Att simma med de drunknade av Lars Mytting som jag nämnde i förra veckans lördagsfråga om bästa förstamening är en sådan, liksom Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Samtidigt blir jag ruskigt imponerad av de författare som träffsäkert sätter ett enda ord i titeln. Jättesvår fråga, jag kan inte ge ett rakt svar utan måste få gardera mig med några alternativ…

Sara Molin

Hm, här blir det att gräva i minnet! Och jag är rädd att jag ändå inte kommer att lyckas skaka fram den där riktiga favorittiteln ur minnesbanken. Istället lär jag läsa mina bloggkollegers svar, och tänka ”ja, DEN ja, såklart!”. Hur som helst. Jag tycker att titeln En man som heter Ove är genialisk i all sin enkelhet. Och så har vi Stig ”Slas” Claessons bok Sov du, så diskar jag. Underbar, eller hur? Och förresten, Vem älskar Yngve Frej kvalar också in på min topp tio

Malin Edholm

Jag gillar längre boktitlar. Gärna poetiska och lite kluriga istället för rakt på sak. Det finns hundratals som jag skulle kunna nämna och det där med att välja är inte min grej…

Här kommer tre exempel på vackra titlar: Varats olidliga lätthet, Call me by your name och Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån.

Daniel Sjöberg

Idag skulle antagligen en titel som ”Män som hatar kvinnor” inte väcka någon större uppmärksamhet. Det är ett välkänt begrepp och en bekräftad sanning att det finns män som hatar det motsatta könet. Där och då var den dock banbrytande. När jag skriver detta kan jag givetvis önska att boken var 40, 50 år gammal, men Stieg Larssons världssuccé har ju trots allt bara 15 år på nacken. Ändå träffade den hårt när den kom ut. Den är inte vacker. Det finns ingen poesi i den, bara en obehaglig sanning många väljer att ducka för än idag.

Ska jag ändå försöka gå en titel som både känns i magen och i hjärtat får det blir Vredens druvor av John Steinbeck. Egentligen är det den engelska titeln som verkligen drar in mig. Grapes of Wrath. Jag kan inte fullt ut förklara känslorna den väcker, men det är som att jag aldrig kan glömma kombinationen av ord.

Hanna Nordlander

Svetlana Aleksijevitj har verkligen lyckats med mycket, inte minst sina titlar. Kriget har inget kvinnligt ansikte och Bön för Tjernobyl är både vackra och känsloladdade titlar. Men jag undrar om inte Pär Lagerkvists Dvärgen tar priset ändå. Politiskt inkorrekt, symboliskt laddat och med en fonologisk tyngd, som är sig själv nog. Inga ytterligare krusiduller behövs.

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i Böcker, Debut, debutant, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020, titel. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s