De sista frågorna – de sista svaren

Ja, vi återvänder till det vi hade kvar. De tre sista frågorna jag fick av en kollega som var sugen på att använda sin nu mer lediga tid till att skriva böcker. För den som inte minns en vecka tillbaka (jag, till exempel), får ni frågorna igen och för sista gången.

Hur finansierar jag projektet?

Vad är det jag ska tänka på?

Vilka misstag gjorde du till en början?

I veckan som gick var jag med en kortis (jag har fått lite annat att tänka på i livet vilket jag lovar att återkomma till nästa fredag och det gjorde att jag inte kunde hänga där så länge som jag ville) på en releasefest. Den pågick givetvis digitalt, som så mycket annat gör nu, men glädjen hos författaren gick inte att ta miste på. Jag har följt hennes jakt på debutboken en längre tid, vi har träffats i samband med våra författarhäng och så snart hennes bok kom ut köpte jag den. Hon har nämligen gett ut den själv. Jag har smittats oerhört mycket av hennes entusiasm och jag kan se nu att läsarna älskar boken. Själv har jag inte läst den ännu då jag ska ge den till min fru som en av mors dag-presenterna, men jag lär göra det sedan.

Vad jag vill säga med det här är det finns olika sätt att göra det på. Jag har ingen aning om hur hon har löst allt det praktiska – förhoppningsvis får jag chansen att fråga henne på något framtida häng – men jag vet att det finns mängder av exempel på till exempel egenutgivare som har lyckats slå igenom stort, vilket är ytterligare ett bevis på att förlagen inte alltid vet bäst. Med andra ord. Låt dig inte nedslås av ett nej från bjässarna eller mellanbjässarna, eller de små för den delen.

Nu var den första frågan inte nödvändigtvis direkt kopplad till egenutgivning eller hybridutgivning, men det är värt att nämna att oavsett vilken väg du väljer måste du investera dig själv. Din tid. Jag vet inte hur många obetalda arbetstimmar jag lagt på refuserade manus genom åren. Det har kostat, men det finns ändå en belöning i att skriva en hel bok, från början till slut, även om du och kanske några nära och kära är ensamma om att ge den liv bortom papperet. Hur som helst, måste alla se till sig själva, men har du en dator har du en början.

Vad ska jag tänka på? Frågan är egentligen för bred för att ge ett svar på. Det finns massor att veta, men om vi går till den sista så kan jag konstatera att jag från början underskattade arbetet som skulle krävas. Visst, det finns vansinniga talanger där ute som bara skriver och så är det klart, men de är mer sällsynta än hjortron i blåbärsskogen. De flesta måste jobba på sina manus och jobba hårt och det bör man vara medveten om. Jag skrev bara. Jag tänkte att jag kunde skriva eftersom jag jobbat som skribent hela mitt vuxna liv, men det här var något annat.

Inget reportage, hur långt och genomarbetat det än är, kan jämföras med att hitta på en helt egen historia och sedan skriva 80 000-90 000 ord om den. Så förbered dig på att det kommer att ta tid att bli färdig, oavsett vilken väg du sedan väljer i jakten på den där boken.

Till sist. Igen. Starta ett konto på Instagram. Där finns glädjen, stöttningen, inspirationen och vänskapen. Jag såg den så oerhört tydligt i Annelies ögon i min telefon alldeles nyligen. Jag önskar att jag kunde ha varit där och sett den personligen, men någon gång kommer vi väl vidare från det här och jag vet att hon redan planerar nästa bok. Det hoppas jag att du gör också, oavsett om det är din tionde eller din första. Skriv. Skriv för glatta livet. Hur det än slutar är det värt det, jag lovar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s