Att läsa sig själv

Tiden är relativ, sa någon Einstein någon gång. Tja, vad vet jag. Jag vet bara att jag påbörjade det manus som nu ska bli boken Nästan Friends när året var 2017. Minns ni 2017? Jag var i USA och såg på TV hur Donald Trump svors in som president och tänkte att ”det här kommer inte sluta väl.” Jag tänkte dock mest på det där med nästa manus. Det som jag kallade ”M finns bara i fantasin” hade refuserats färdigt och det slutade bara med några ”nästan.” Jag var rätt färdig faktiskt, men någonstans började jag längta efter att få skriva igen och under sommaren kom jag igång.

2018. Minns ni 2018? Jag var i Mexiko och konstaterade man brydde sig inte ett dugg om vinter-OS. Inte en skida så långt ögat kunde nå, men jag var ”färdig” med mitt manus. Jag skickade in det till några förlag. Ett par månader senare hade refuseringarna ramlat in och jag tog hjälp av en redaktör. Jag ville veta vad som var fel. Hon hade några synpunkter på att dialogen behövde brytas av och lite annat småpet, men i övrigt var det inte mycket. ”Jag är säker på att du kommer att bli utgiven”, skrev hon avslutningsvis.

2019. Minns ni 2019? Jag skrev på kontraktet och startade ett instagramkonto dedikerat min författarpersona.

Nu lever vi mitt i ett 2020 som får en att längta tillbaka till då, men vi ska vara här och nu och det är ju tur det för det är i år min bok kommer ut. Den kommer ut och jag har för första gången sedan 2018 läst mitt eget manus från början till slut. Tidigare har det bara varit för att följa redaktörens anteckningar. Först den jag betalade för och alldeles nyss förlagets. Men i väntan på att Linda på förlaget ska läsa igenom det en andra gång och komma med en bredare bedömning om vad som eventuellt behöver göras bestämde jag mig för att utnyttja tiden på bästa sätt.

Jag kom fram till att det är lika bra att gå igenom vartenda ord, alla kommatecken och tidsangivelser. Jag insåg att jag hade glömt vissa saker och trots att jag själv hittat på historien höjdes pulsen vid ett par tillfällen. När jag var färdig bestämde jag mig för att lägga tvivlet åt sidan. Åtminstone för ett tag. Jag inser att det kommer att återkomma och så snart någon tycker mindre bra om det jag skrivit – något man måste räkna med – lär det gripa tag om hjärta och hjärna bara för att vägra släppa taget. Men för nu, när jag precis läst min egen berättelse för första gången på två år kan jag ärligt säga: Det är en jäkla bra bok jag skrivit faktiskt.

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i #NästanFriends, Daniel Sjöberg, DanielSjöberg, Debut, debutant, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020, Nästan Friends. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s