Gästbloggare: Anneli Olsson

Anneli Olsson debuterade nyligen på eget förlag med feelgoodromanen Fritt fall. Idag bloggar hon om konstnärsångesten och den omvälvande, första tiden. 

ok5vp17

Jag heter Anneli Olsson och är nybakad feelgood-författare som tänkte bjuda på en inblick i min konstnärsångest. Låter det kul? Nej, det är det inte heller men den där ångesten (eller vad vi ska kalla den) är något som jag råkar få på köpet när jag skriver. 

I grund och botten är det lusten som driver mitt skrivande och utgivningen av boken Fritt fall. Visst önskar jag ofta att allt vore lika okomplicerat som när lilla Anneli sprutade ur sig berättelser med stort självförtroende och häftade egna böcker på låg- och mellanstadiet. Livet har dock som bekant en tendens att krångla till saker och ting samtidigt som åren staplas på varandra. Till exempel har självmedvetenhet och prestationsångest lagt sig som en blöt filt över mycket jag gjort i vuxen ålder, inte minst i skrivandet.

Nästan tio år efter att första ordet skrevs på Fritt fall, hade jag den i handen som en riktig bok. Hur sjutton känns det då?! Det är nu frågan som många (med rätta) ställer. Jo det känns stort, overkligt, fantastiskt, roligt och alldeles … alldeles nervkittlande, på gott och ont. Boken är äntligen klar och nu kan jag inte göra mer med den. Jag är superstolt och glad över detta, men så tar nästa fas vid: vad ska läsarna tycka? Och hur kommer jag att hantera allt tyckande? 

Skrivprocessen har varit, för att använda ett slitet uttryck, som att åka en berg- och dalbana. Det är snabba vändningar, höga höjder och en känsla av att vara “on top of things”, för att i nästa stund slungas utför i hisnande fart, rakt ner i källaren där självtvivlet väntar. Jag har börjat vänja mig så smått vid dessa ytterligheter, men inte förrän i slutet av bokmakeriprocessen insåg jag att även själva utgivningen skulle bli en likartad åktur. Jag sträcker på mig och konstaterar att jag faktiskt blivit författare, för att i nästa stund tänka att jag bara är en wannabe som slösar med riktiga läsares tid. 

Visst låter det helt fantastiskt att skriva och att äntligen ge ut sin bok? De roliga och goda stunderna är ändå så många fler än källarvistelserna. Det krävs helt enkelt träning i att acceptera att det här yrket är som alla andra jobb och allt annat i livet. Det går upp och det går ner. Man har kul, stöter på problem, biter ihop, kör på, bryter ihop och kommer igen. Jag måste dagligen påminna mig om att jag trots allt är debutant. Ny på jobbet, efter flera års “utbildning och praktik”. Att det är orimligt att ställa kraven på mig själv att jag direkt ska vara ett fullblodsproffs och lika kompetent som alla med flera böcker på sina meritlistor. Utöver att vara författardebutant är jag även ny på att driva förlag. I och med det är det nog inte konstigt att känslorna och tankarna spretar åt alla håll och kanter?   

Nu är bok nummer två i feelgood-serien under utveckling och just den andra boken ska ju vara som en dans på rosor att skriva har jag hört … Eller hur var det nu igen? Än är det mest roligt att äntligen skapa nytt igen och den här gången har jag satt upp snävare deadlines och nu finns det även läsare som väntar på nästa del. Förväntningar. Ångesten kommer garanterat att hinna komma både en och trettio gånger under processen, men den kommer också att gå minst lika många. 

Svårt eller ej – att skriva är bland det roligaste jag vet och det mörka, motiga får nog alla vi som skriver helt enkelt försöka lära oss att tampas med. Ta det onda med det goda helt enkelt och fortsätta framåt!

En reaktion på ”Gästbloggare: Anneli Olsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s