På förekommen anledning

zsfuzzg

Jag ska inte skriva om vad en viss (före detta) Talangjurymedlem sade på Twitter angående black lives matter-rörelsen, eller hur han fick ta konsekvenserna av det. Däremot om vissa uttalanden och reaktioner som har följt i kölvattnet av just den händelsen. Vad det har med skrivande att göra? Tja, jag kommer i alla fall att komma in på skönlitteraturens betydelse för vår personliga utveckling, och frågan om huruvida man får skriva vad som helst. I övrigt får ni ursäkta att jag rör mig i utkanten av bloggens egentliga tema idag.

Överraskande många kommentarer efter att mannen i fråga blev av med jobbet, lyder ungefär: Skrämmande! Som i Sovjet! Vi har faktiskt åsiktsfrihet här! Personerna bakom dessa kommentarer är också ofta noga med att poängtera att de själva naturligtvis inte försvarar rasismen, men (det bekanta och numera rätt uttjatade men), rätten att uttrycka sina åsikter måste ju försvaras framför allt annat. Som det anstår en demokrati.

Jag undrar: När blev en generaliserande, rasistisk fördom en ”åsikt”? Och när blev det viktigare att försvara mobbarens rätt att förolämpa och kränka, än att säga ifrån när någon trycker ner andra?

Jag var på utvecklingssamtal för min son igår. Han går på förskolan. En punkt hans lärare och jag diskuterade var det sociala samspelet. Hur är min son mot sina kompisar? Hur är de mot honom? Turas de om, kommer de överens, lyssnar de på varandra? Läraren berättade om empati-projektet de nyss har genomfört, med Hjärt-Rud som hjälper barnen att förstå hur man är en bra kompis.

Själv arbetar jag på gymnasiet. På dörren till varje klassrum sitter våra ordningsregler. Där står bland annat att skojbråk inte tolereras, och att vi ska använda ett vårdat språk mot varandra. För att ta ett konkret exempel: Vi kallar inte varandra för hora. Inte ens om vi i samma andetag försöker vifta bort det med att det var på skämt, och att personen som fick ta emot det tyckte att det var skojigt (vilket Talangjurymannen i fråga inte ens försökte göra efter att offentligt och skriftligen ha kallat sin före detta kollega detta).

På gymnasiet samtalar vi med ungdomarna om värderingar, vi läser och analyserar, diskuterar och försöker sätta oss in i andras perspektiv. I en kursutvärdering med några av eleverna i slutet av läsåret, frågade jag vad de tar med sig av läsningen och arbetet med skönlitteraturen. Utökat ordförråd och förbättrad läsförståelse, kanske man kan tänka? Ja, bland annat. Men några av svaren blev:

Alla påverkade mig på nåt sätt, mer eller mindre t.ex att fundera på livet eller död och familj. Livet är kort och det är inte värt att göra dumma saker eller skada andra.

Att försöka alltid behandla andra med jämlikhet och att inte endast tänka på det positiva för endast mig själv.

Beroende på hur du ser på böckerna så kan de vara väldigt tråkiga men de kan också lära dig viktiga läxor som exempelvis Körkarlen, att inte göra dumma misstag.

Jag får med mig nya tankesätt, reflektion och lärdomar från de noveller vi har läst. Alla hade olika handlingar men lärde ut ungefär samma budskap som jag får med mig livet ut.

Att vara god mot alla.

Det här är vad ungdomarna har med sig när de lämnar skolan och går vidare i livet. Det här, tillsammans med alla Hjärt-Rud-projekt och antimobbningsarbeten från förskolan och framåt, genom hela grundskolan och gymnasiet.

Så snälla, kan vi hjälpas åt med att försöka upprätthålla det? Kan vi hjälpas åt att säga ifrån när någon blir kallad rasistiska glåpord eller hora? Kan vi påminna varandra om att det inte är okej att säga och skriva vad som helst i yttrandefrihetens namn? Att det inte är mer okej för att man nästan är sextio år och inte längre har en lärare som förmanar en när man är elak mot andra? För det handlar inte om att tysta ner någons åsikt. Det handlar om att uppföra sig som en schysst medmänniska, och sådant går inte att lagstifta fram.

Det här inlägget postades i Sara Molin. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till På förekommen anledning

  1. Anna Alemo skriver:

    Så självklart att till och med en vuxen borde förstå det.
    Tack för fint inlägg ❤️

  2. Eva skriver:

    Så bra och klokt!

  3. annisvensson skriver:

    Mycket klokt och välformulerat inlägg 👍

  4. Johanna Johansson skriver:

    Word!! Amen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s