Lördagsenkät: Om du kunde läsa om en bok för första gången, vilken skulle det vara?

Kristin Fägerskjöld

Då skulle jag läsa om Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Dels för att den handlar om andra världskriget, och jag älskar böcker och filmer som utspelar sig då, men framförallt för att den är uppbyggd av små korta kapitel och det slog mig att det faktiskt går att skriva så korta avsnitt och ändå bygga en bok. Jag har nämligen alltid haft svårt för att skriva långa kapitel, även om jag blir bättre och bättre på det. Efter att jag hade läst ut den började jag trevande på min allra första romanidé. Den ligger fortfarande kvar i en mapp på datorn – jag öppnar den ibland och dammar av den lite, men nej, jag kommer nog aldrig orka bearbeta den så mycket att den håller för att ges ut. Men ändå. Jag kastade mig in i romanskrivandet tack vare den här boken

Sara Molin

Det här var riktigt svårt! Spontant vill jag svara min egen bok två (som ju fortfarande bara är på manus-stadiet). Vad skönt det vore att kunna läsa det med fräscha ögon. Men annars… jag försökte att komma på någon deckare, eftersom en omläsning av en sådan väl nästan kräver att man glömmer twisten? I så fall kanske Kära Agnes av Håkan Nesser.  En läsupplevelse som jag gärna skulle ha kvar annars, är Mobergs Utvandrarsvit. 

Malin Edholm

Om jag fick chansen att läsa om en bok med helt färska ögon och uppleva den igen utan att veta om plot twisten måste jag rent instinktivt säga Jane Eyre. Men också A court of mist and fury av Sarah J Maas för jag kunde verkligen inte se den vändningen och skulle gärna uppleva chocken igen.

Daniel Sjöberg

Schakalen. Jag har nämligen läst om den. Flera gånger. Läst sönder den till och med. Den har legat längst ner i min packning på många resor genom åren och har vid det här laget varit i de flesta världsdelar.


Det som är så oerhört fascinerande med den är det faktum vi vet, redan innan vi börjar läsa, att mördaren kommer att misslyckas. Ändå läser man med en växande känsla av att De Gaulle kommer få sätta livet till. 


Jag har alltid undrat om Forsythe tvekade när han skrev, av just det skälet. Jag undrar eftersom det är vad jag skulle ha gjort. Tvekat alltså. Kan man skriva en hel bok om en mördare som vi vet kommer gå bet? Ja. Och inte bara det. Man kan skriva den så att det blir den bästa thriller som någonsin författats. Oöverträffad än i dag.


Att få läsa den på nytt med färska ögon, det vore fantastiskt. Men den duger när man läser om den också.

Hanna Nordlander

Det skulle ju vara intressant att läsa sin egen bok utan att ha läst den innan. Men det blir ju svårt. Så om jag ska säga en annan bok än min egen, så säger jag Den siste greken av Aris Fioretos. I sommar tänker jag läsa om just den boken, i jakt på känslan den gav mig första gången jag läste den. Det episka. Det tragiska. Det svindlande.

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s