Om recensioner, eller: Lämna bokbloggarna i fred

zsfuzzg

Den första tiden efter mitt boksläpp var en spännande, men också utmattande, period. Jag lade ohemult med tid på att gå in på alla upptänkliga bokrelaterade sajter och söka på min bok. Goodreads, Storytel, AdLibris, Bokus, Instagram, bloggar, med mera, med mera. Varenda stjärna, vartenda omdöme och vartenda ord om boken påverkade mig. De positiva recensionerna gjorde mig förstås glad (och lättad), medan en mer ljummen eller rentav negativ recension nästan gav mig dåligt samvete för vad jag hade utsatt läsaren för.

Att det här var en utmattande tid är knappast konstigt. Förutom all tid och energi jag lade på att hålla mig uppdaterad, var det förstås en mentalt helt ohållbar situation. Tids nog släppte tack och lov manin, och jag bröt vanan att gå in på alla de där ovan nämnda sidorna. På instagram är jag fortfarande aktiv, men i övrigt har jag nu, nästan fem månader efter debuten, mer hälsosamma prioriteringar. Min dag står och faller inte längre med en recension. Därmed inte sagt att jag inte längre bryr mig om vad som sägs eller skrivs om boken. För inte så länge sedan recenserades boken på sidan Dagens Bok, med rubriken ”charmiga detaljer men färglös helhet”. Det lät ju inte som en stående ovation precis, och det var halvt motvilligt jag började läsa recensionen.

Den visade sig vara en av de i särklass mest genomarbetade och välformulerade recensionerna som boken fått. Recensenten var, som avslöjades redan i rubriken, inte överbegeistrad. Ändå gjorde recensionen mig väldigt, väldigt glad och tacksam. Dels för flera jättefina påståenden om boken, och dels för att recensenten så uppenbart hade lagt ner ordentligt med tid och möda på att verkligen analysera boken. Det var hedrande! Och det som lyftes som kritik hjälper mig vidare i skrivandet av kommande böcker.

I GP igår publicerades artikeln ”Författarna som försöker hota och tysta är en skam” av Celia Svedhem. Svedhem har pratat med flera bokbloggare som beskriver hur författare hört av sig efter att deras bok fått ett lågt betyg eller negativ recension. Vidare problematiseras i artikeln bokbloggarnas roll, eller snarare författarnas och förlagens syn på dem – är de tänkta att fungera som annonsplatser man kan köpa med ett recensionsexemplar? Jag blev både bedrövad och förvånad av att läsa vad bokbloggare tydligen får stå ut med. Samtidigt var det förstås lägligt med lite självrannsakan, och jag kom på att jag faktiskt har kommenterat en recension jag fått. Inte genom att kritisera recensenten, men genom att förklara en sak i boken som jag tyckte att hon – enligt en reflektion hon gjorde – hade missat. Det ångrar jag, för jag vill inte bidra till en kultur där bokbloggare vaktar sin tunga av rädsla att bli påhoppade eller ifrågasatta.

Svedhem berättar om när hon gick en kurs i kreativt skrivande och deltagarna fick instruktioner att ta emot kritik från kurskamraterna utan att yttra sig. De skulle inte kommentera, förklara sig eller gå i försvar – texten skulle tala för sig själv, och läsarens tolkning måsta få gälla. Det är ju själva grejen med litteratur – att den blir till olika läsupplevelser hos olika personer.

Anledningen till att jag tenderar att få dåligt samvete eller skämmas när jag läser en negativ recension av min bok, är att jag känner mig ansvarig för personens läsupplevelse. Ungefär som när jag har lagat mat till andra och är mån om att de ska tycka att det smakar bra. Men jag jobbar på att släppa den känslan, för jag kan omöjligt ansvara för varenda människas läsning och tolkning av min bok. Dessutom finns det ingen bok som alla gillar, och det står en ju fritt att sluta läsa om man inte uppskattar en bok.

Jag skulle så gärna önska att min nyfunna, lite mer avslappnade inställning till kritik, fick hålla i sig till oktober då nästa bok kommer ut. Det är dock inget jag vågar hoppas på, det är nog mer sannolikt att jag hamnar i en manisk period igen och jag kommer garanterat att bli ledsen eller besviken över sådant som sägs eller skrivs om mina böcker. Jag utger mig inte för att vara likgiltig inför negativ kritik, och jag vet hur tufft det kan kännas om ens bok inte landar rätt.

Men om bokbloggarna inte får vara ärliga, tappar ju recensionerna helt sin funktion. Jag ska därför påminna mig om att inte gå in och kommentera någons åsikt (mer än att tacka osv, förstås, för jag blir självklart fortfarande överlycklig när någon säger att de uppskattade boken!). Jag ska sitta lika tyst som Svedhem och hennes kursare när de gav återkoppling på varandras texter. För det ingår (i bästa fall) i författarens jobb att få kritik. Det borde däremot inte ingå i bokbloggarens.

 

Det här inlägget postades i Debut, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s