Släpp älsklingarna

zsfuzzg

Jag fångar upp ett av Kristins förträffliga råd från igår, nämligen det som handlar om ödmjukhet. Jag instämmer helt med det Kristin skriver – man ska lyssna på förläggare och redaktörer!

Det är en ynnest att få jobba med en kunnig redaktör, även om det innebär att älsklingarna stryker med en efter en. Kill your darlings, ni vet. Ju mer jag skriver, och ju mer respons jag får från förläggare och redaktör, desto mer förstår jag innebörden av det. För ofta är det just älsklingarna som blir rödmarkerade.  De där uttrycken eller kanske sidospåren som man själv hade roligt åt när man skrev. Tillskruvade formuleringar och långsökta metaforer. Men redaktören låter inte saker passera för att de visar på min förmåga att få ihop en allitteration eller en tjusig koppling. Hör det inte hemma i berättelsen, sabbar det flytet, krånglar det till det – bort, bort, bort.   

Försvinner inte den personliga rösten då? Nej, långt ifrån. Jag har suttit och accepterat ändringar i hela manuset sedan jag fick tillbaka det från redaktören i torsdags, och det är fortfarande i allra högsta grad min historia, mitt språk och min stil. Bara väldigt mycket renare. När jag klickar fram ändringarna ser jag direkt hur mycket bättre det blir, och inte sällan har redaktören hittat sådana saker som jag själv innerst inne har känt mig tveksam till.

Man skulle ju kunna tänka sig att kommentarerna skulle bli färre ju fler manus man skrev, men jag vet faktiskt inte om det kommer att bli så. Vissa saker lär jag mig förhoppningsvis till kommande manus – som att mail ska skrivas mejl. Men de där älsklingarna som inte hör hemma i storyn, de kommer nog att fortsätta dyka upp i råmanusen. Det hör ju liksom till den fasen av skrivprocessen att låta fantasin flöda fritt, experimentera och var kreativ med språket. Renodlingen hör till nästa fas, men jag tror inte att man ska hålla foten över bromspedalen när man skriver nytt. Då är det bara att gasa.

Nästa deadline är om åtta dagar, så nu ska jag återgå till manuset. Alla de där ändringarna är som sagt accepterade (alla förutom en enda, tror jag), och nu går jag igenom hela manuset från början till slut med min checklista bredvid mig. Den består av sådant som redaktören har påpekat, men också av sådant som jag själv har kommit på sedan den senaste omskrivningen, och en del kommentarer jag har fått från min man (som precis som min huvudkaraktär är sjuksköterska).

Den här typen av strama deadlines passar mig väldigt bra, åtminstone när jobbet känns genomförbart. Lycka till alla ni andra som också sitter och sommarskriver!

Det här inlägget postades i Debut, Redigering. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s