Gästbloggare: Johan Brännström

Johan Brännström har precis debuterat med sin spänningsroman, Feber, på Ordfront Förlag. Foto: Anna Drvnik

Så står jag här på tröskeln till debuten.  

Min bok, spänningsromanen ”Feber”, har precis släppts i bokhandeln.

Ändå är jag inte riktigt här. Jag är någon annanstans, med blicken fäst vid horisonten, mot framtiden, om ett år. 

”Feber” handlar om Mikaela Sköld, inrikesreporter på Sveriges största nyhetsbyrå. Hon är ensamstående mamma till tolvåriga Vanja, och när dottern blir sjuk tvingas hon lämna henne ensam hemma. En dag när hon kommer hem är Vanja försvunnen. Spåren leder till Darknet, den krypterade delen av nätet. 

Jag fick idén till grundpremissen för ett par år sedan då min dotter skulle fylla tolv år och jag insåg att jag inte längre fick vabba utan läkarintyg. Den bygger på alla föräldrars värsta skräck: att ens barn försvinner, men också riskerna med att våra barn tillbringar alltmer tid framför skärmar och de dolda farorna som lurar på nätet. 

Det tog säkert ett och ett halvt år innan jag vågade börja skriva. Men till slut föll alla bitar på plats och när jag väl började gick det ganska fort, drygt fyra månader tog det att bli klar med det manus jag skickade ut till förlag. 

Jag tror det beror på Målplanen. Redan när jag skrev den skapade jag ett dokument vid sidan av som hette ”Feber målplan”. Där skrev jag upp exakt när jag skulle vara klar med grovmanuset, när redigeringen skulle vara färdig, när jag skulle skicka ut den till förlag och så vidare. Och jag gjorde det utifrån mina förutsättningar – jag har både ett fast heltidsjobb och en dotter hos mig på helgerna. Jag fick hitta skrivtid på pendeltågen till och från arbetet, på kvällar och barnlediga helger. Och semestrar. Jag förstod att det var det enda sättet att få det gjort. Och att det enda sättet att komma i mål med var att hela tiden ha blicken långt fram. Vid horisonten. Målsnöret blev moroten. Jag drömde om den där luntan jag skulle skicka ut till förlagen. Det kanske hade slutat med att jag inte fick napp hos ett förlag, jag kunde ha fått nej av alla, men jag skulle i alla fall avsluta det jag påbörjat.  

Jag höll mig till planen. Och jag fick det där åtråvärda som alla aspirerande författare drömmer om: ett förlagskontrakt.  

Så nu står jag här vid debutanternas tröskel.  

”Feber” har förvisso redan funnits ut som ljudbok i snart en månad, men jag vet att det är här och nu det gäller, när boken släpps. Men jag är inte här och nu. Jag är längre fram, redan på väg vidare. Närmare bestämt snart 200 sidor in i uppföljaren. Den började jag jobba på redan innan jag fick ett förlagskontrakt. För jag insåg tidigt att om jag ska leva på att vara författare räcker det inte med en bok. Få debutanter får den där bästsäljaren som alla drömmer om, att göra en Stina Jackson eller Patrik Svensson. Det krävs ett författarskap för att sälja böcker, bygga upp en läsarkrets bok för bok.  

Jag räknar med att det tar minst tre böcker innan jag kan börja tjäna pengar på skrivandet. Därför blickar jag hela tiden framåt. För att inte bli för nöjd och belåten.  

Visst, jag står vid tröskeln till min debut. Men den är bara början.  

Jag hoppas vi ses, längre fram.  

Johan Brännström 

Feber, av Johan Brännström, som finns på Instagram under namnet: @johan_brannstrom_forfattare. Omslag: Eric Thunfors

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i Debut, debutant, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s