Lördagsenkät: Hur väljer du namn på dina karaktärer?

Spelar det någon roll vad ens karaktärer heter? Och hur kommer det sig i så fall att våra karaktärer heter det de gör?

I min debutroman har jag tre huvudkaraktärer: Karin, Violet och Léonie. De representerar olika personligheter och därför ville jag ha någonting som matchade dem. Karin – det låter väl robust, klassiskt och ganska fantasilöst? Violet, som är brittiska men lever i Sverige, tänker jag att alla svenskar, som på 40-talet med ganska få undantag inte var särskilt bevandrade i engelska, uttalar ”Vajlet”. Det tror jag inte hon gillar. Violet känns väldigt engelskt (tänk Violet Crawley i Downton Abbey). Léonie var tvungen att ha något franskklingande namn då hon har rötter där, samtidigt som jag ville kuna göra en kortform av det. Jag snubblade över Léonie/Lenny när jag gjorde research och fastnade för det.

Sara Molin

Min huvudkaraktär heter Clara Rennel. Jag har länge tyckt om namnet Clara, kanske är det sedan jag som barn läste Johanna Spyris Heidi, där en Clara finns med. Rennel hade jag en gång en mattelärare som hette i efternamn. Jag gillar namnet och tyckte att det passade fint ihop med Clara. Huvudkaraktären i nästa bok heter Diana Jonsson, och jag kommer faktiskt inte ihåg varför det blev det namnet. Det kändes som hon, helt enkelt.

Malin Edholm

Jag har tyvärr inget bra svar på den här frågan. Har många huvudkaraktärer eftersom jag har många olika noveller och namnen är slumpartat valda. Jag tyckte det lät rätt bara. I ett par noveller har inte karaktärerna namn alls.

Hanna Nordlander

I mina kortare texter hittar jag sällan på namn till mina gestalter, utan de kallas bara hon eller han eller kanske du. I en kort novell figurerar det sällan mer än två viktiga personer och man klarar sig alldeles utmärkt med bara personliga pronomen, så även i min diktsvit Stillna. När det kommer in en tredje person får man dock se till att det inte blir otydligt vilken hon man menar. Men när jag väl hittar på namn till mina gestalter, lyssnar jag mycket till ljuden. Vokalerna är viktiga. Främre vokaler som i, ä och e till glada och pigga personer, medan tungsinta eller flegmatiska personer gärna får bakre vokaler i sina namn, som å, o och a. Vem tror du t.ex. är gladast, Åsa eller Titti?

Daniel Sjöberg

Om mitt första försök att skriva ett manus varit lyckosamt hade frågan varit lättare att svara på. Ja, om mitt förra manus antagits av det stora förlaget som visade intresse, men i slutändan backade, eller om det skett efter samtalet det lilla förlaget som också visade intresse för att därefter backa ur, hade det också varit lättare att svara på frågan. I båda dessa manus hette huvudpersonen nämligen samma sak. Erik. Varför? På grund av min besatthet av Fantomen på Operan. Ända sedan jag läste boken av Gaston Leroux har jag velat döpa huvudpersonen till Erik. Som en liten hemlig hyllning till den tragiska karaktären som gömmer sig där i katakomberna under Parisoperan. Nu fungerade inte Erik den här gången. Jag döpte min huvudkaraktär till Joakim och det gjorde jag för att det artistnamn han väljer i berättelsen skulle fungera. Men någon gång ska väl Erik bli av.

Det här inlägget postades i karaktärer, lördagsenkät. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s