Dubbelheten inför att lyckas och sedan förväntas prestera …

Att vilja och kämpa för att komma någonstans för att sedan få ångest över det. Så skulle jag beskriva vad jag känner just nu och jag tänker att den känslan nog är vanligt, men om ni inte förstår riktigt vad jag menar så ska jag förklara.

Exempelvis: Du skriver på ett manus, du vill ingenting annat än att bli utgiven. Ditt manus blir antaget och så får du plötsligt en skrivkramp som aldrig förr. Och kanske ångest bara av att tänka på att skriva … Det tar stopp, man börjar tvivla på sig själv. Hör hjärnspöken som viskar att man inte alls kan skriva och att ingen vill läsa vad man skrivit. Någon som känner igen det?

Det här har jag känt många gånger. Det svåra, utöver att gå vidare från att ha lyckats med sitt mål, är att skrivandet ofta är ens hobby och sedan blir det ett slags jobb med en deadline och någon som ska läsa och bedöma det du skrivit. Så hur kommer man ur känslan av ångest kring det man annars älskar att göra? Eller gäller det bara att bita ihop och ta sig igenom det. Låta rutinen minska ångesten. Möjligtvis, jag har ännu inte lyckats. Jag kanske återkommer i slutet av året om jag lyckats komma på det.

Just nu känner jag inte ångest inför mitt skrivande utan istället ångest inför att jag ska hålla i två föreläsningar imorgon. Trots att jag verkligen vill hålla föreläsningarna och att prata om erotik samt bisexualitet på Pride är helt fantastiskt, så vill jag bara att det ska vara över nu. Så att jag kan slappna av. Jag kan inte riktigt tänka på något annat.

Så här en dag innan föreläsningarna växlar jag mellan att repetera allt om och om igen för att inte stå där och glömma bort vad jag ska säga och sedan inte vilja titta på det alls av rädsla att det ska bli för mycket. En rädsla av att jag ska tänka för mycket på det och att tankarna därför kommer ”ta slut” eller försvinna, och på grund av det håller jag istället kvar dem genom att ignorera dem helt. Dessa två förberedelsestrategier går inte hand i hand.

För att avsluta med något mer positivt så har en känsla av pepp och spänning sakta börjat krypa in och jag hoppas den hinner ta över min kropp tills imorgon! För hur härligt är det inte med Pride, trots Covid-19. Happy Pride! 

Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s