Magiskt ljus, kärlek och hårt arbete: en betraktelse från en egenutgivare

Solen sprider sitt guld över hustak och kanaler där jag sitter och tittar ut över mitt kungarike. Det som jag byggt. När jag erbjuds chansen att få återvända hit, till tidens början, till brottsplatsen, tänker jag tillbaka på de sex år som gått sen jag var med och drev Debutantbloggen och försöker mig på att göra en utvärdering. Vad jag lärt mig, vad som fungerat. Kanske kan mina erfarenheter vara av intresse för Debutantbloggens läsare år 2020.

För sex år sedan var jag en av fem nykläckta författare som valts att hålla igång Debutantbloggen. Året var 2014. Min första bok, en portalfantasy för ungdomar vid namn Ljus som varit dolt, kom ut 6 september samma år. Vi var ett gott gäng det året, spridda förlag och spridda genrer och jag var egenutgivaren i klubben, eller indieförfattare som jag föredrog att kallas då. Det lät bättre.

Redan 2012 hade jag skrivit en fantasyserie på flera böcker. Råmanus stod klara och i behov av redigering, men jag trodde benhårt på mina böcker: att de skulle roa, fånga och beröra läsare. 

Jag hade rätt.

Vintern 2013 bestämde jag mig. Jag gav upp sökandet efter ett etablerat förlag och tog saken i egna händer och startade Vilse förlag. Mitt förlag. Ett förlag för den läsare som tycker om att förlora sig i god litteratur, gå vilse i främmande världar och inte riktigt hitta tillbaka hem när man stängt pärmarna om sista ordet. 

Med hjälp av tryckeri, sättare, omlagsdesigner, illustratör och lektör – alla för mig okända, professionella personer som skulle ha betalt – skapade jag Ljus som varit dolt så som jag ville ha den. Boksläppet blev på stans vackra bibliotek och uppslutningen var god. Sen dess har det rullat på och för två veckor sedan släppte jag Vid trappornas slut: den femte och sista delen i min fantasyserie Berättelsen om Lianne. Fem böcker på sex år.

Att planera boksläpp 2020 är inte helt lätt. Vi sålde biljetter till detta event redan på Bokmässan förra året – det skulle bli ett lajv, en glimt av fantasyvärlden, ett firande av rang när sista boken skulle födas och serien bli komplett. Första datumet fick förstås ställas in och andra datumet bjöd nya bekymmer med lokalbyten och annat, men det blev av. Och det blev magiskt.

I två omgångar om 40-45 läsare träffades vi i Skansen Kronan i Göteborg och lajvade allt vad vi orkade: uppklädda till bal kom läsarna och fick prova på att klättra i magiska trappor, fäktas med långsvärd och lyssna på tal och musik, äta god mat och tävla mot varandra. Under middagen anfölls vi av onda häxor, och gästerna bjöds på svärdsuppvisning innan det vinnande laget fick motta medalj ur Jättemarans – drottningens – hand. 

Och där satt jag, med balklänning och signeringspenna och såg ut över mitt kungarike. Vad jag skapat. All denna längtan hos mina läsare – mestadels ungdomar mellan 12-18 år, men också en hel del vuxna – efter att få veta hur det ska sluta. Hur mina karaktärer skulle klara sig.

Inget av det hade varit möjligt om jag inte hade vågat. Inte tagit steget och startat förlaget. Vad har jag då lärt mig under dessa år? Vad har fungerat bäst? Låt mig nämna 5 punkter.

1. Lyssna på proffsen. Innan du kan någonting måste du läsa på massor om allt från typsnitt till utfall och dramaturgi. Lyssna på dem som varit i branschen länge och var inte hårdnackad eller envis. Ta emot råd och tänk om när du tänkt fel.
   
2. Hitta andra egenutgivare. Jag skulle inte hållit ihop det där första året utan andra inspiratörer som Oskar Källner som också är en tidigare Debutantbloggare och entreprenören Kristina Svensson, som startade föreningen Egenutgivarna. Deras påhejninhg betydde oerhört mycket när benen var skakiga och erfarenheten liten. 
   
3. Skicka ut pressmeddelanden. Kanske bryr sig ingen om att du släpper en bok, men debutanter är alltid intressanta och jag blev både intervjuad av radio och lokaltidning när jag släppte min första bok och var med i tidningen (infoga länk: https://norrahalland.se/sagor-ar-till-for-att-gomma-sig-i/ ) igen nu för två veckor sedan. Inget av det hade hänt om jag inte hört av mig.
   
4. Ha en annons i Svensk bokhandel. Särskilt bra att lägga pengar på till katalognumret när du är debutant för då får du ha med ett debutantporträtt gratis och därmed ännu mer exponering. Svensk bokhandel läses av bokhandel och bibliotek och ännu fler bokintresserade.
   
5. Sälj din bok ansikte mot ansikte. Jag hade aldrig fått den läsarbasen jag har om jag inte lagt pengar och tid på att vara ett återkommande inslag på Bokmässan med egen monter, om jag inte stått på julmarknader osv. Läsare fångas av omslagen, blir nyfikna, pratar med mig och köper boken. Sen berättar de för sina vänner och plötsligt får jag läsarmejl från höger och vänster med ungdomar som älskar Lianne och hennes vänner.

Om du får förlagskontrakt så har du ett visst fönster när ditt förlag lägger pengar på dig och exponerar dig och om du inte säljer då så löper du viss risk att åka ut innan du är klar med nästa bok. Som egenutgivare säljer jag fortfarande min första bok, många ex varje månad, sex år senare. Det finns naturligtvis massor med för- och nackdelar med båda sätten, men jag kommer alltid att vara tacksam att jag vågade steget. 

För branschen har förändrats. Jag kunde mötas av ett visst mått av rynkade näsor för sex år sedan, att jag inte räknades på riktigt som författare när jag gav ut boken själv. Men så ser det inte ut längre. På Bokmässan förra året möttes jag av både förläggare, bokhandlare och läsare som var imponerade över att jag byggt förlaget själv. Som tyckte att det tydde på ett mått av driv, som tyckte att det är väl så det går till nu förtiden. Det finns plattformar att nå ut som är gratis – bloggar, vloggar, sociala medier – och kanske hittar du ett forum som är helt rätt för dig. Kanske finns det en förening att höra av sig till som arbetar med just det som du skriver din bok om. Det finns så många sätt att nå ut och böcker är inte en färskvara – tvärtom. De kan fortsätta sälja år efter år, om det finns läsare som fångas av orden.

Boksläppet för två veckor sedan var definitivt kronan på verket. Att få möta mina läsare, att få ett avslut. Jag har skrivit om Lianne i arton år och tomheten som äter upp mig nu när allt är sagt och gjort är inte att leka med. Jag drömmer om nästa bok, nästa äventyr, och hoppas snart vara modig nog att börja skriva igen, men än så länge nöjer jag mig med att titta ut över mitt kungarike och njuta av vad jag åstadkommit: en saga spunnen av magiskt ljus, kärlek och hårt arbete. Alla dessa läsare som mejlat mig under åren med vad Lianne betytt för dem genom osäkra tonår, sjukdomar och livets upp och ner. Om jag inte hade vågat, hade de aldrig fått läst, och jag aldrig blivit läst.

Men jag vågade.

Hanna Höglund
Vilse förlag
Instagram: @lianne.se