Här hittar ni inte någon Debut blues

Ni vet hur det är. Nyårsafton närmar sig och pressen ökar. Nu ska vi ha kul. Nu ska det bli vackert festande som är värdigt för hur man avslutar ett år och påbörjar ett annat. Sedan vaknar man upp och det är bara ännu en dag bland alla andra. Vi har en tendens att övervärdera händelser och glömmer bort att livet fortsätter bortom den där dagen, kvällen, natten, semesterveckan. Så här. Det finns en anledning till att wedding blues, eller bröllopsdepression, är ett begrepp.

Jag kunde lätt ha hamnat i Debut blues häromdagen.

Dagen D som i Debut kom och gick. Jag har tänkt på den länge. Långt innan jag visste att jag skulle få ge ut en bok existerade den som en avlägsen fantasi. Jag hade föreställt mig något helt annat än det blev. En fest på förlaget kanske. Eller i en hyrd lokal. Omringad av familj, vänner, kollegor och kanske en och annan nyfiken främling. Högar med böcker, signeringspennan i högsta hugg, provläsning, tal, champagne och vetskapen om att min bok redan finns både här och där. Kanske med en och annan finfin recension i ryggsäcken. I stället jobbade jag som vanligt samtidigt som jag tog hand om min sjuke son. Dagen rullade på. När barn nattats gick jag till gymmet. Allt avslutades ändå med en livesändning på Instagram (min första någonsin) och det var kul. Men det var det. Varken mer eller mindre. Jo, jag blev intervjuad i direktsändning i P4 Jämtlands morgonprogram med Fredrik och Emelie och det var också skoj.

Jag var glad att äntligen vara framme vid målet, men det blev ju inte som i drömmen. Långt därifrån. Så vad göra nu? Deppa ihop? Tusan heller. Det är ju nu det börjar. Dessutom, så här i efterhand känns det som att det återstår ett par releasedagar. Minst.

Till att börja med när jag själv får boken i min hand. Den upplevelsen tror jag kommer överträffa fantasin. Sedan att få signera någons ex. Därpå när den ramlar ner hos recensenterna och så småningom deras reaktioner. Jo, det finns saker kvar att uppleva när det gäller boken.

Och det är väl det man ska komma ihåg. Det här handlar inte om en dag. Det handlar inte ens om en bok. Det handlar om ett författarskap. Jag vet inte om jag någonsin kommer få ge ut några fler böcker, men jag vet att jag inte är färdig med att försöka. Snart är det dags att grotta ner sig i den deckare vars råmanus ligger färdigt i datorn och som testläsarna var så förtjusta i förra året. Och Nästan Friends ska ju hitta läsarna. Jag är inte färdig med den på långa vägar, tvärtom.

Debutdagen kom och gick och det utan att kännas särskilt mycket i vare sig hjärta eller hjärna, men det gör mig ingenting. Faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s