En uppföljare ändå

Så har jag fått mina första reaktioner. Mina första recensioner rent utav. Jag ska återkomma till det i slutet av det här inlägget, men i en av dessa skrev recensenten att hon gärna skulle vilja läsa en uppföljare. Att det fanns lösa trådar som kunde plockas upp. Förlaget har uttryckt samma sak i ett mejl tidigare och någonstans har en tanke väckts. Jag skrev Nästan Friends med inställningen att det bara skulle bli en bok. Jag tycker att jag knöt ihop det och även om det inte är något ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar” ansåg jag mig alldeles färdig när jag satte punkt, men nu sitter jag alltså ändå här och funderar.

Mitt förra manus, som jag än i dag är oerhört förtjust i och lite sur över att det inte gav ett kontrakt, skrev jag också som en enda historia. Men när ett par förlag visade intresse och även ställde frågor om jag funderat på en fortsättning började något gro och förvånansvärt enkelt kom fortsättningen till mig. Jag har tänkt att jag ska skriva om det där manuset någon dag framöver och ge det en chans till och då med inställningen att det ska bli en fortsättning.

Ibland tror jag till och med att det kan vara värt något att skriva in sig i ett hörn. Att sätta sig en situation där nästa steg känns nästintill hopplöst. Det kräver nämligen att man släpper lös kreativiteten rejält. Att man funderar fler steg än normalt. För en lösning finns nästan alltid. Vill man så går det. Jag har inte gått loss fullt ut på Nästan Friends del 2 i skallen och det krävs att tillräckligt många såväl köper den, läser den som önskar en fortsättning, för att det ska bli aktuellt.

Nåväl, det är en senare fråga. Nu skriver jag ju faktiskt dessutom på ett manus som jag hoppas ska bli en serie. Jag har storys till del två och del 3 klart för mig, men först måste jag se till att del ett blir klar och att den dessutom lyfter så pass att något förlag vill ge ut den.

Avslutningsvis. Mitt livs första recension innehöll ingen önskan om en del två. Däremot innehöll den sådana hyllningar att mitt hjärta hoppade över (minst) ett slag. Jag visste inte var jag skulle ta vägen med all glädje när jag fick fem av fem, rubriken ”wow” och avslutningen om att det var en hennes favoriter för i år och att jag är en författare att följa.

Alla kommer inte gilla det du skriver. Det är en omöjlighet och säger sig självt. Inte ens det mest hyllade och geniala av verk tilltalar den totala mänskligheten. Vi är för olika och tur är det. Jag räknar med att någon kommer att komma farande med sågen så småningom, men att jag fått en människa att känna på det sättet som personen ovan, det gör allt slit värt det. Så tack för det och jag hoppas att fler kommer uppleva samma sak när de läser Nästan Friends. Om ja, då blir det kanske en uppföljare ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s