Bilder, platser …

Inom retoriken går bildspråk under syftet att undervisa – docere. Att likna något vid något annat kan hjälpa till att förklara det, ge ett nytt perspektiv. Också i litteraturen är det just nya perspektiv som kan ges, men även ett nytt sätt att använda språket, oväntade bilder som överraskar en, smeker en på kinden, slår en i huvudet. Eller får en att dra på smilbanden. 

Vardagsspråket är fullt av metaforer och liknelser, många av dem stelnade i en form, som vi knappt reagerar på som bildspråk. En flaskhals, en söt flicka, kasta ljus över. Dem tänker vi inte direkt på. Så finns det de som tar lite mer plats: Något går som tåget; droppen som fick bägaren att rinna över; i dagligt tal: Det var droppen. De är välkända och man kan gärna leka med dem i nya sammanhang: Som ett brev på posten innebär ju inte riktigt samma trygghet som förr. Just att leka med dem, att använda bara en del av ett idiom, sätta in dem i nya sammanhang, ändra på grammatiken, kan vara effektfullt. Alla vet vilket glashus du menar, så använd det i egna meningar, om det funkar för dig. 

I värsta fall blir det något framkrystat, i näst värsta fall en kliché. Tredje värst (är lite osäker på den inbördes ordningen här) en katakres: Vi simmar alla i samma båt; halka in på ett räkskal (elevexempel från kollega). Men att placera katakreser i munnen på en korkskalle i din roman, det kanske kan hjälpa gestaltningen på traven?

Ibland är det bilden som kommer först, letar efter det den vill likna. Om den inte hittar sitt sakled, kan den förvandlas till en s.k. älskling som man kan behöva ta av daga, men spara den, den kan komma till sin rätt i ett nytt sammanhang. Plötsligt ramlar det på en. Eller så snubblar man över det.

I mina pappadikter finns en del bildspråk, även om det inte är överväldigande. Jag beskriver sanningen som en miljöfarlig vätska som man gräver ned i skogen. Och när man vill ha fatt i den? Orden torkar i halsen på pappan, så att han behöver blöta upp dem med något. Och han är sin egen version av en desperado, i jämförelse med Åmselemördaren på flykt från sina vansinnesdåd. 

Ordagrant betyder metafor “bortförande till annan plats”. Jag tror att det är just bilderna som tar en till en annan plats i tanken, och det bästa är när det blir en utsiktsplats där du aldrig tidigare har varit. Åtminstone inte i det sällskapet. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s