En dikt att trä på livet

I motiveringen till årets nobelpris i litteratur sägs att Glücks poesi

“gör den enskilda människans existens universell”.

Det är det här som jag tycker gör litteraturen viktig: att den betyder något i andra sammanhang, kan ge mening åt olika slags liv, även om det skildrar ett särskilt liv. När Glück i sin dikt Teleskop monterar ned sitt teleskop och inser hur långt det är mellan tingen och dig.

Dikterna är den allvetande berättaren, hon som säger undantagstillstånd och jag vet att det är det jag är i. 

Just Louise Glück kallade i en intervju dikterna för “oförlorbara vänner”. Det är dem du återvänder till, gång på gång. En roman kan du njuta av kanske max 2-3 gånger, men dikterna, när du väl har hittat dina favoriter. Dikten är en len och ljummen sjö du kan ligga och flyta i, inte en bassäng där du simmar dina tusen meter. När nu badhusen i Västra Götaland öppnar igen. Dikten kan, med Sonja Åkessons ord, vara 

En varm kofta
att trä på de isande tankarna.

Det är de oförlorbara vännerna man går till när någon har dött, för att hitta visdom och en tröstande tanke. Ibland finner man något annat än det man letade efter. Istället för en finstämd dikt att sätta i dödsannonsen hittar man ett skratt – en dikt som heter Hög hyra också eller Jag såg en gammaldags hora idag. Det kan man inte ha i dödsannonser. Men så bläddrar man vidare bland Bukowskis dikter och hittar raderna

när det blir dags
hoppas jag kunna minnas någon stund
då jag åt ett päron

och inser att det nog är så det är. 

Att du kan trä dikten på ditt eget liv. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s