Jag kommer aldrig mer vara hemlig

Det är över nu. Jag insåg det häromdagen. Så borde givetvis ha skett tidigare och på sätt och vis har det väl gjort det, men nu blev det väldigt påtagligt. Det lustiga var att det inte var någon fråga eller särskild händelse som ledde mig till den självklara slutsatsen utan bara min egen hjärna som tänkte en tanke som nu ska formuleras. Enkelt uttryckt: Jag har skrivit min sista bok i hemlighet.

När det blev klart att Nästan Friends skulle ges ut smög jag försiktigt ut på Instagram och fann där några människor som berättade om just sitt skrivande. Jag följde med från mitt privata konto, ett konto som berättar rätt mycket om vem jag är. Det är inte hemligt på något sätt. Det är inte anonymt. Tvärtom. Jag ståtar med bild, namn och med politiska åsikter som framförallt handlade om feminism och betydelsen av detta. Den 17 februari 2019 förändrades detta.

På min födelsedag föddes kontot danielsjobergforfattare. Det har sedan dess blivit det konto jag använder mest. Mitt privata står mest och stampar. Det är tillräckligt att göra som det är att hålla fart i det som är dedikerat mitt författarskap. Nåväl, danielsjobergforfattare kom till liv och det har betytt massor för mig. Inte tack vare inläggen jag gjort utan det jag får läsa. Det jag får följa. Det finns en anledning till att det jag kallar Författarinsta får ett tack i slutet av min debutroman. Flera anledningar till och med. Jag har fått svar på en mängd frågor, jag har fått stöttning, hjälp och ett bevis på att jag verkligen inte är ensam.

Det pushar mig också. Alla skickliga kollegor som jobbar så hårt tvingar mig att ta mig vidare och nu kommer vi tillbaka till början.

För även om jag i detta nu skulle steka mitt konto, radera det eller låta det självdö. Om jag ALDRIG mer skulle göra ett enda inlägg, så finns jag redan där ute. Jag har skrivit en bok och frågan on när nästa bok kommer lär aldrig lämna mig.

En sak som fascinerade mig med Författarinsta var villigheten att visa upp sina drömmar. Många där hade vid det laget ännu inte fått något kontrakt eller gett ut någon bok. Många har ännu inte gjort det. Vissa tvekar på om de vill skriva alls, men de kan inte frigöra sig från tanken andra skriver för glatta livet. Konstant. De redigerar, söker testläsare och delar öppet med sig av refuseringsbrev hit och dit. De är alla modiga. De ser det kanske inte så. För vissa är det säkert bara något självklart att dela med sig. Så var det sannerligen inte för mig.

Jag smög med mitt författarskap.

För ett par år sedan var jag på ett företagsevent. I en liten tävling skulle alla skriva ner tre saker om sig själva och sedan skulle övriga gissa vem som skrivit detta. En av mina kollegor skrev ”drömmer om att skriva en bok.” Ingen gissade på mig. Jag vet inte varför. Jag kanske inte har den viben. Eller hade inte den viben, men ett tydligare bevis på hur hemlig jag varit går inte att finna. Jag satt där, mer eller mindre klar med mitt tredje seriösa bokmanusförsök och låtsades om som ingenting. Jag frågade i stället ut kollegan om dennes drömmar. Nyfiken, men privat.

Backa ytterligare några år och en kollega frågade vad jag skulle göra under min föräldraledighet, omedveten om att det egentligen borde heta föräldrajobba. ”Du kan ju skriva en bok”, sa han. Jag nonsenssvarade trots att jag vid det laget skrev för full fart under de två timmar varje dag som min son sov och att jag vid slutet av nämnda föräldrajobb var klar med mitt första seriösa manusförsök och i full färd med mitt andra.

Varför jag ville vara hemlig? Antagligen för att jag var rädd för att det aldrig skulle bli något av det. Jag var rädd för det öppna misslyckandet, vilket givetvis är galet om man betänker hur oerhört få det är som faktiskt får ge ut en bok. Men vi lever i en värld där vi ska visa upp hur lyckliga och framgångsrika vi är, inte det motsatta.

Från och med nu är det hur som helst över. Jag kommer aldrig mer skriva i hemlighet. Jag kan givetvis ljuga och säga att jag inte har något på gång, men det betyder ju inte att det är slut med frågorna. Nej, nu vet ”alla” att jag skriver och det är väl så det ska vara.

Om Daniel Sjöberg

Debuterar med romanen Nästan Friends 2020
Det här inlägget postades i #NästanFriends, Daniel Sjöberg, DanielSjöberg, Debut, debutant, debutantåret, debutantbloggen, Debutantbloggen 2020, Nästan Friends. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s