Döm inte mina noveller efter deras omslag – En önskan om mer normkritiska och queera omslag

Den här veckan tänker jag skriva om något jag har haft lust att skriva om länge men som känns svårt … 

Jag kan inte blogga ett helt år och prata om hur viktigt normmedvetenhet, representation och queer litteratur är utan att nämna omslagen till mina noveller. Jag har undvikit att skriva om det här för att jag inte vill kritisera två av mina förlag, men att kritisera heteronormen är ju vad jag gör så det vore falskt att inte skriva det här inlägget. Med det sagt så vill jag fokusera på att just kritisera normen och inte enskilda förlag.

Jag har nämnt innan att omslaget till erotiksamlingen Feministisk erotik är min favorit men det är värt att upprepa. Det här är ett exempel av vad jag tycker är perfekt för erotik, och särskilt queer och normmedveten erotik. Omslaget består alltså av tre munnar och tungor som är tydligt erotiska utan att objektifiera någon. Alla munnar och tungorna är aktiva, det finns ingen ”manlig blick” och ingen kan missförstå sammanhanget. Dessutom är det tre och inte två munnar, vilket bryter mot tvåsamhetsnormen. Underbart omslag. Mycket bra exempel på hur något kan vara sexuellt utan att sexualiseras/objektifieras.

Jag älskar också mina andra omslag av Leopard förlag, som syns här ovan. Omslaget till Sexklubben i Mount Pleasantär en så kallad oneliner av två ansikten som kysser varandra och omslaget till Ett rosa begär två illustrerade armar som håller om varandra. Dessa två omslag talar för en fysisk intimitet och även om de inte är lika självklart erotiska så passar de bra in i en mer subtil och abstrakt erotik där betraktaren får fylla i resten. Det som dessa tre omslag har gemensamt är att de är utgivna under serien Feministisk erotik och därför har Leopard förlag såklart tänkt till extra i valet för att det ska vara medvetet, queert och feministiskt.

Sen kommer vi till mina två förlag som är inriktade på erotik, de som satsar helhjärtat på erotik: Lust förlag där jag gett ut nio (snart elva) noveller samt Lusthuset där jag gett ut en novell. Dessa två förlag har en mainstream approatch och väljer mer ”klassiska” erotikomslag. Omslag som säljer. Alltså normen, för det som är mainstream och säljer är det som är norm. Istället för att vara mer abstrakta illustrationer jobbar de med fotografier, ofta av en eller två modeller som står i underkläder och poserar sexigt för kameran. Ibland är modellerna mer aktiva i sin sexualitet men ofta är den manliga blicken väldigt närvarande. Jag önskar att det inte var så men så är det.

Alla mina omslag visar inte vad novellen handlar om och representerar inte queerheten i dem. Eftersom förlagen jobbar med fotografier kan det vara svårt att hitta personer som representerar innehållet i novellen, därför skapar de istället en allmän erotisk känsla för att locka läsaren. Ett exempel är två av mina lesbiska noveller där ena karaktären är snaggad men omslagen visar två tjejer med långt hår. Eller min novell som handlar om gruppsex i olika konstellationer men aldrig enbart tjej och kille men omslaget visar tre heterosexuella par … Så jag hoppas att mina läsare kan bortse från dessa omslag och istället läsa vad novellerna handlar om.

När det kommer till fotografier blir det mer direkt, istället för att vara mer abstrakt och fritt, men jag hoppas att mina läsare kan bortse från modellerna på omslaget och istället läsa mina texter och själva måla upp karaktärerna i deras inre. För många av mina omslag är inte queera, men mina karaktärer är ofta det. Det är jag som väljer vad som står men inte vilka omslag mina noveller har.

Med allt det sagt så säger jag inte att alla de normativa omslagen är dåliga, jag menar bara att de just följer normen som jag kritiserar, vilket ofta följer med en manlig blick. Mitt favoritomslag från Lust förlag är nog omslaget till min erotiksamling Passioner, där jag var väldigt noga med att jag inte ville ha en normsmal modell. Jag tycker inte att den manliga blicken är lika utpräglad på det omslaget. Jag är glad att jag kan ge ut mina noveller via dessa erotikförlag och förstår deras val att gå på det säkra säljande normativa konceptet. De har lyssnat när jag har sagt nej till omslag som jag inte varit okej med, när det blivit för mycket objektifiering och jag har tyckt att modellerna ser väldigt unga ut.

Sist men inte minst: Min senaste novell är gratis och går att läsa på Genusredaktörernas hemsida. ”Omslaget” till den är ett fotografi av en hand med långa röda naglar som håller i en ros. Jag gillar det omslaget för ena personen i novellen har långa naglar och rosen i handen är erotisk utan att objektifiera eller ha den manliga blicken.

Det här inlägget postades i Erotik, Erotiska noveller, Malin Edholm, Omslag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s