Mitt manus blir ett synopsis

Förra sommaren blev jag ”klar” med mitt livs första deckarmanus. Jag skickade ut det till ett antal testläsare som anmälde sitt intresse efter att jag ställt frågan på olika sociala medier. Responsen var överväldigande.

”Vilken bladvändare du har skrivit.”

”Gillade boken mycket.”

”Ditt manus fångade mig från sidan ett.”

”Boken var mycket bra.”

Det var några av reaktionerna. Jag var givetvis nöjd och la manuset åt sidan, helt enligt plan. Jag ville fokusera på den kommande debuten och kände därför ingen brådska att gå vidare med nästa steg. Vid det här laget visste jag ännu inte när debuten skulle ske, bara att det skulle bli i år. Jag trodde väl att det skulle ske i mars, kanske april, och att jag därför vid det här laget skulle vara inte bara ”klar” med mitt manus utan klar! Så blev det inte. Debuten skedde i september och först nu börjar jag känna mig redo att blicka framåt. Jag har petat lite i berättelsen, men har varit osäker på hur jag skulle gå vidare. Alldeles nyligen bestämde jag mig. Jag ska låta mitt manus bli till ett synopsis.

Oh, ett extremt genomarbetat och långt synopsis visserligen, men ändå. Jag tänker skriva om från början till slut. Det mesta kommer att få vara kvar, men det ska läggas till saker och jag misstänker att jag kommer att ändra en hel del när jag väl är i gång. Inte för att jag inte är nöjd, ni såg ju vad läsarna tyckte, utan för att jag har insett hur jag ska förbättra det. Hur jag ska spetsa till det och göra de förändringar som trots allt behöver göras.

Jag jobbar normalt sett inte med synopsis. Jag ”skriver” i huvudet en början och ett slut. Därefter skapar jag karaktärerna som jag ger vissa attribut. Därefter börjar jag skriva och jag skriver snabbt. Det här är dock annorlunda. Tidigare har mina berättelser varit tänkta som enstaka berättelser. Jag har fått några frågor om det kommer en uppföljare till Nästan Friends och man ska aldrig säga aldrig, men det var inte meningen från början. Jag satte punkt och därefter var jag klar med familjen Bonde, Matt LeBlanc och övriga. Nu skriver jag en deckare, eller snarare en polisroman, med människor skapade utifrån tanken att deras historia ska berättas i flera böcker, om det nu skulle vara så att något förlag nappar.

Därför är det en oerhörd lyx att jag nu får chansen att skriva om manuset trots att det redan är ”klart.” Det ger mig oerhörda möjligheter att plantera saker som jag var lite slarvig med i första vändan.

Jag har tidigare sagt att jag skulle vara klar innan året är slut, men det blir svårt. Jag sätter nu ingen ny deadline med annat än att jag tänker jobba på. Snart är min tid som debutantbloggare över, men om ett år ungefär lär jag, enligt traditionen, återkomma och berätta om hur mitt år som publicerad författare varit. Då hoppas jag att bok nummer två har sett ljuset, eller åtminstone är på väg mot det med tydlig fart, samt att jag sedan länge är klar med bok nummer två i serien.

I onsdags kväll kom jag på själva mordplotten till uppföljaren. Vem som ska mördas, varför, vem som gjorde det och vilka som ska misstänkas under tiden fram till det stora avslöjandet. Då ska också mer avslöjas om mina poliser och nu börjar jag plantera mina frön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s