Allt är gestaltning. Skyll inte på gestaltningen.

Jag såg för några år sedan en dramatisering av Johan Hiltons No tears for queers, en mycket bra reportagebok, och en mycket lyckad överföring till scen. När skådespelarna bröt illusionen, tände ljuset i lokalen och visade uppförstorade porträtt av de homosexuella män som misshandlats till döds av ingen annan anledning än sin sexuella läggning, brast jag ut i snörvlande gråt, som inte gick att få stopp på. Men det är en annan scen som jag egentligen tänkte nämna här, en scen som visar ett fikagäng som sitter och äter prinsesstårta och garvar åt bögskämt. När jag enbart såg det, så fattade jag inte riktigt, men när jag satte ord på det, så gick det fram: “Aha, de sitter och liksom äter tårta och drar bögskämt.” Ibland måste man säga det för att höra det. 

Det här exemplet är tänkt att illustrera en liten del av den gestaltningsdebatt, eller den critik öfver critiker, som pågått på några av kultursidorna. Jag är ingalunda den mest kvalificerade att uttala mig i frågan, men jag vill ändå säga något om gestaltning, som jag ser det.

Vad är gestaltning? Är det bara det här med “show, don’t tell”? Att som pesten sky alla direkta sätt att förtälja något, utan istället illustrera det med vad som händer, hur det ser ut etc.? Jag skulle vilja påstå att praktiskt taget allt som skrivs är gestaltning. Det är en tanke, en idé som ges gestalt, tar form på boksidan. Ibland är det en dialog som visar hur relationen mellan två människor är. Ibland är det ett månljus som speglas i en glasskärva. Ibland är det helt enkelt bara en samling ord på en boksida, som i läsarens inre formar en idé – kanske, men inte nödvändigtvis samma idé som författaren hade i huvudet när hen skrev orden. 

“Show, don’t tell”, har blivit ganska utskällt, men ger faktiskt ganska goda förutsättningar för narrativ fantasi, inlevelse, något som gynnar dem som annars kanske inte skulle läst alls. Som lärare drar jag en lättnadens suck, då en elev verkar ha sjunkit in i sin bok. Minnet av inlevelse kan vara det som får den här individen att söka sig till litteraturen en annan gång också.

Det verkar vara det formelartade som man vänder sig emot, att det skulle finnas något slags recept på en bra bok, där skrivråd som detta är en viktig ingrediens. Men några, rentav många, verkar det som, njuter stundom av en något formelartad deckare eller feedgoodroman, likaväl som andra kan njuta av en mer originell konkretistisk dikt eller så. 

Återigen är det mainstreamlitteraturen som får ta skit, det kommersiella. Och visst är det lite ledsamt att förlagen gynnar och reproducerar viss sorts litteratur, de säkra korten. Utbudet kan bli lite enahanda, när få aktörer vågar vara modiga med nya former, de osäkra korten, som inte ges samma plattformar, samma gräddfil. Men om efterfrågan på den här förra sortens litteratur är stor, kan man då inte gå den till mötes? Jag tror nog att vi har plats för både och. Både det som följer förväntade mönster och det som bryter ny mark.

Men var ställer kritikern sig. En bekant som då och då går på konsert och skriver om det i tidningen, han menar att han inte kan döma ut det som han själv inte brukar lyssna på. Är det dansband så är det. Man får ta det för vad det är. Vad kan de som diggar dansband gilla med det här bandet liksom? 

I litteraturkritiken görs bedömningen redan i urvalet. Det finns så mycket, och jag antar att man skriver om det som är mest intressant. Eller? Skriver man kanske mer om de större förlagens utgivning? Och då har man kanske redan, åtminstone i viss mån, accepterat förlagen som smakdomare, trots deras vurm för berättelser som de vet att läsaren lätt kan ta till sig?

Hursomhelst. Jag har inga problem med gestaltning, men det kanske beror på hur jag definierar den, och “show, don’t tell”, kan vara en del av det. Men ibland måste jag höra det för att förstå det; ibland hjälper det om någon säger det rakt ut, istället för att visa det. Andra gånger måste man liksom se det för att känna det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s