Vad har hänt sen sist, Mirijam Geyerhofer?

Så gick ännu ett år från vårt liv. Att 2020 har varit ett märkligt år är en klar underdrift och även om vi inte slipper coronan så fort klockan slår tolv på nyårsnatten så finns det inga gränser för hur mycket jag längtar efter att känna att det här året är över. 

Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv under 2020. Till exempel att jag inte är en sån där supermänniska som kliver ut ur karantänen med en superrippad kropp, ett helt nytt och lugnare mindset och tre färdiga bokmanus på hårddisken. Tvärtom. Jag fungerar inte alls så tydligen. Det här året har handlat om näsan ovanför vattenytan ända sedan i våras när jag var tvungen att lägga ner mitt företag, och sedan har jag legat där och guppat. Ibland över, ibland precis under. Mest överlevt. 

Så hur gick det med ”Lite trött bara, annars bra” då? Jo det gick ganska bra. Inte så bra som jag hade hoppats vilket är exakt noll procent förvånande då jag liksom släppte allt vad marknadsföring heter efter förra årsskiftet efter en otroligt intensiv höst. I tillägg till det så var det mycket som aldrig blev som planerat, alla föreläsningar på mvc och bvc ställdes ju in eftersom gravida är covid-riskgrupp och alla andra former av mässor etc tog ju också paus. Snopet, minst sagt. Som tur är kommer det dröja innan boken blir utdaterad, och jag får fortfarande glada tillrop varje vecka av tacksamma småbarnsföräldrar vilket gör mig så otroligt glad. 

När jag skrev ”Lite trött bara, annars bra” hade jag redan från start sålt in mitt manus på ett synopsis. Jag fick ett förskott och jag fick en deadline och sedan var det bara att tugga i sig elefanten, bit för bit. Ett skönlitterärt manus ska som bekant skrivas klart innan det skickas in och jo, jag har absolut öppnat Scrivener några gånger och putsat lite på redan befintlig text. Jag har uppdaterat karaktärerna en del och insett att det saknades en död men hemlig person för att 80-talet på hästgården skulle få något mer mystiskt över sig. Men det har gått segt alltså. 

Men i takt med att vi närmar oss slutet av december och ljuset återvänder – både på riktigt och i form av ett vaccin – så kommer såväl hoppet som skrivpeppen tillbaks! Innan midsommar 2021, när det vänder mot mörker igen, ska jag ha ett färdigt skönlitterärt manus färdigt, och det känns sjukt spännande och härligt att inte längre vara precis vid ytan, utan ovanför. Ser fram emot den dagen jag simmat i land och kravlat upp på stranden och sitter och torkar, då ska berättelsen om Eli, Tova och de andra få ett sammanhang och ett eget liv. Jag längtar efter att få dela deras story med fler! 

Så, med siktet inställt mot ett peppigt 2021 önskar jag er alla ett gott slut, och en riktigt jäkla hejdundrande fortsättning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s