En rolig sak som jag inte har berättat om här på bloggen, är att En oönskad julklapp går som TT:s vinterföljetong! I höstas fick jag ett mejl från pressavdelningen på förlaget, som meddelade att TT ville göra följetong av boken, och ganska snart därefter blev allt klart.
En journalist ringde mig för att göra en telefonintervju, och jag fick besök av en fotograf som fotade mig ute på vår altan och framför samfällighetens garagelängor. Efter intervjun fick jag utkastet av intervjun skickad till mig, så att jag kunde läsa igenom och komma med synpunkter. Bilderna såg jag inte alls förrän de gick i tryck i tidningen. Inte långt efter intervjun och fotograferingen var allt klart, och jag fick se det färdiga resultatet när följetongen drog igång i Örnsköldsviks Allehanda. En helsida med intervju och bild, och så första delen av boken på en annan sida. Helt surrealistiskt, i den mest positiva bemärkelse.
Jag vet inte exakt hur många tidningar som har tagit in följetongen, men en hel del! Förlaget har skickat pressklipp med utdrag från några olika tidningar, och vänner, bekanta och släktingar hör av sig och meddelar att de har sett den i sin tidning. Det känns fantastiskt kul att boken får så stor spridning, och jag är verkligen hedrad att TT valde just min bok att ha som följetong.
Vi har pratat en del om drömmar på bloggen. Jag har en tendens att undvika att formulera drömmar, ens för mig själv, kanske för att jag inte vill bli besviken. Kristins inlägg igår antydde liknande tankegångar, och jag tror att det är en ganska vanlig hållning – att inte ha för stora förhoppningar. Med tanke på hur tuff den här branschen är, är det kanske sunt. Och det här med följetong är definitivt ingenting som jag har haft som mål – men det handlar lika mycket om att jag inte ens har tänkt tanken att det är något som skulle kunna hända. Som debutant räknar man inte riktigt med sådant – åtminstone inte jag. Det är en sådan ofattbar lycka i sig att få en bok utgiven, att varje framgång är en bonus.
Därmed inte sagt att det inte ligger mycket slit bakom. Det gör det väl alltid bakom en bok? Så mycket tid, vånda, uppförsbackar, tvivel, väntan och refuseringar. Stel nacke och mosigt, tankspritt huvud. Slitande av hår och dödande av darlings. Omöjliga omskrivningar och sega skrivsvackor. Med det i åtanke får man passa på att fira ordentligt när sådana här saker händer! Eller när boken har sålt i över 20000 ex – GRATTIS, Kristin! Det är helt sanslöst mycket för en debutbok! (Säger jag, utan att vara någon som helst expert på området).
Debutantbloggen 