Män skriver kvinnor

Eftersom jag redan förra veckan summerade mitt år tänkte jag den här veckan försöka mig på att ytligt prata om ”fenomenet” hur män skriver om kvinnor. Prata om hur manliga författares beskrivningar av kvinnliga karaktärer ofta går ut på att beskriva hur sexiga eller osexiga de är och tydligt beskriva, inte bara hur deras bröst och bröstvårtor ser ut, utan också vad de gör och på vilket humör de är på … För tydligen, i många av dessa böcker, kan bröstvårtor vara ledsna eller skratta eller vara rädda. Beskrivningen av kvinnliga karaktärer med extra fokus på var på kroppen kurvorna finns eller ”kilorna” är fördelade, och hur deras bröst och bröstvårtor ser ut gäller inte enbart det eventuella kärleksintresset utan även brottsoffer, lik och barn.

Kvinnor objektifieras och sexualiseras inte av alla manliga författare men av tillräckligt många för att det ska ha blivit ett slags fenomen, en upprepad jargong och en hashtag, reddit-sida, twitterkonton, instagramkonton, tiktok- och youtube-konton som uppmärksammar detta.

Podcastarna Kate Leth och Whitney Reynolds startade en slags satiriskt twittertråd som svar till detta fenomen med uppmaningen: ”Describe yourself lika a male author would”. Beskrivningarna är både skrattretande och sorgliga. Det är ofta ett par bröst, inte för stora, inte för små, som kommer gående ner för trappen eller långa utläggningar om hur kvinnan i fråga inte vet hur snygg hon är och det är det bästa med henne. Exempel: ”Her breasts entered the room before her far less interesting face, decidedly maternal hips and rounded thighs. He found her voice unpleasantly audible. As his gaze dropped from her mouth (still talking!) to her cleavage, he wondered why feminists were so angry all the time.” – Jennifer Weiner.

Formuleringarna kan verka överdrivna men är inspirerade av faktiska citat tagna ur olika romaner och sammanhang. För att ta ett exempel från en manlig författare: “She was a dull person, but a sensational invitation to make babies. Men looked at her and wanted to fill her up with babies right away. She hadn’t had even one baby yet. She used birth control.” (Slaughterhouse-five – Kurt Vonnegut Jr).

Den senaste meme som delas på sociala medier på samma tema, handlar om Netflixserien Queens Gambit (som jag förövrigt gillade men som fortfarande är problematiskt i detta avseende). Bilden av huvudkaraktären Beth (som mår psykiskt dåligt och missbrukar alkohol och droger) visar henne sittandes i soffan, perfekt sminkad och med fixad frisyr, iklädd fina/sexiga underkläder med en cigg och en öl i handen. Texten är ”Male author trying to show woman at rock bottom”. De ska alltså visa hur dåligt hon mår men självklart är hon tillfixad och avklädd för den manliga blicken. Även hennes psykiska mående måste vara attraherande. Queens gambit är förvisso en tv-serie men samma sak görs också i romaner, även kvinnors död ska vara sexig.

För att komma tillbaka till de manliga författarna så är det även kända och prisbelönta författare som överfokuserar på det kvinnliga utseendet och ger brösten en extra stor roll i handlingen. Som när Haruki Murakami i 1Q84 skriver om Aomames sorg av att ha förlorat två vänner och då fokuserar på hennes sorg över att deras bröst försvunnit från världen. Varför är det viktigt? Eller när Stephen King tydligen måste beskriva tolvåriga Beverlys bröstvårtor i It. Ett förslag vore att låta bli att sexualisera ett barn.

Om vi bortser från sexualiseringen och objektifieringen och istället fokuserar på vad dessa författare tror att bröst och bröstvårtor kan göra så är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta, några exempel:

Philip K. Dick skriver i Do Androids Dream of Electric Sheep?: “She has breasts that smile” och i sin bok We can remember it for you wholesale: “Her breast pulsed with resentment”. Jag visste inte att bröst (specifikt kvinnobröst verkar det gälla) kunde ha så många känslor.

Ett annat exempel på en författare som verkar tro att bröst kan göra lite allt möjligt är Ned Vizzini som i sin bok It’s Kind of a Funny Story skriver: “Noelle rolls her eyes. I think her breasts roll in sync with them. Girl’s breasts are so amazing.” 

Och ännu ett exempel där bröst verkar vara övernaturliga: “(…) her pure high breasts with the childish nipples shone for an instant in the darkness of the bedroom, like a flash of gunpowder (…)”, citat taget ur Love in the time of cholera av Gabriel García Márquez.

Istället för att bara skratta åt dessa knäppa formuleringar ser jag problemen med att manliga författare uttrycker sig så här (jag säger inte att kvinnliga författare aldrig skriver konstiga saker). Ett av problemen med att det här är så pass utbrett att det blivit ett uppmärksammat fenomen är att unga tjejer som läser dessa böcker formas och får uppfattningen om att deras värde ligger i just hur deras kropp och bröst ser ut, för enligt dessa böcker är det det viktigaste attributet hos dem. Det kan också skapa en slags performativ sexualitet där tjejen/kvinnan (eller andra med samma erfarenhet) i fråga agerar på det sätt hon lär sig att män förväntar sig eller begär och ständigt ser sig själv genom den manliga blicken.

Dessa formuleringar och beskrivningar av kvinnliga karaktärer som reduceras till sina utseenden hjälper också till att skapa en skadlig maskulinitet där mannens rätt att titta på kvinnors kroppar är viktigare än kvinnans rätt att vara trygg och inte bli sexualiserad. Det förstärker även tanken om de binära könen och skillnaden mellan dem.

Det sista citatet är långt och efter det vet jag inte om jag behöver säga så mycket mer, det får tala för sig själv och jag hoppas att många håller med om att det inte är okej att fortsätta skriva så här.

“Red marks around her wrists and ankles. Bruises around her neck. Beautiful young body, those healthy knockers bobbing as she came running towards him – sinful to think like that, she was scared, but with knockers like that what else was there to notice? She kept coming, arms wide, like she wanted Charley to hold her. But screaming, those wild eyes, he wasn’t sure what to do. First time in a long time he’d been this close to bare female flesh. He forgot about the knockers, nothing sexy about this. She was a kid, young enough to be his daughter. Granddaughter” (Gone – Jonathan Kellerman).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s