Om att göra någon nytta…

Jag har under hela mitt vuxna liv arbetat med människor i behov av stöd. Jag började som vårdbiträde efter gymnasiet på en stor institution i Västsverige, som snart lades ner. Sedan blev jag habiliteringspersonal på en gruppbostad, stödassistent inom daglig verksamhet och de sista åren personlig assistent. Jag har arbetat med människor med grav autism, högfungerande autism, personer på låg utvecklingsnivå, personer med Downs syndrom, mm. Det finns snart sagt inte en diagnos jag inte mött i mitt arbete under dessa 33 år i yrket. Och jag har alltid trivts med att arbeta med människor. Det har varit både min huvudsakliga syssla och ett brödjobb beroende på vad jag för övrigt gjort som konstnär, musiker eller illustratör.

En sak jag alltid gillat med mitt arbete är just graden av nytta. Även om det har varit tungt och mycket svårt ibland, stundtals enahanda, har jag trots det alltid kunnat luta mig tillbaka i tanken på att det jag gör är meningsfullt. Det råder liksom ingen tvekan om att allt arbete med att stödja eller vårda andra människor är meningsfullt. Även om vårt samhällssystem i och för sig tycks säga oss något annat. Det är ju bland annat arbetet med människor i behov av stöd som av okänd anledning har lägst status (och genererar låga löner) vad annat man än hävdar.

Men som sagt, frågan om huruvida mitt arbete har varit meningsfullt och nyttigt har alltså varit onödig att ställa. Ty svaret är så självklart Ja. Men nu är jag, sedan en tid tillbaka, frilansande illustratör, konstnär och möjligen författare på heltid. Och frågan om nyttan med mitt jobb kommer då vissa dagar krypande. Ty vilken nytta kan jag egentligen göra nu? Är det verkligen så att vi behöver fler illustrationer och konstverk eller, för den sakens skull, ännu fler böcker? Ja, svarar en kulturivrande del av mig. Så klart behöver vi det! Allt detta behöver vi som gör oss till hela människor, detta som berikar själen och som gör att vi ibland orkar leva. Nej, svarar tvivlaren i mig, ty tvivlaren är en mörk skuggfigur som ständigt ligger på lur och passar på att gnaga så fort tillfälle gives. Vad gör du egentligen för nytta? frågar tvivlaren. Och dåliga dagar har jag faktiskt inget bra svar.

Men är det något man som konstnär, författare, illustratör, mm. måste kämpa emot så är det kanske just tvivlet. Ty tvivlet är allas vår ständiga, inre följeslagare som gärna kryper fram ur sitt bo vid varje litet misslyckande, vid varje litet fel vi gör. Eller bara för att det alltid finns anledning till tvivel.

Nästa vecka tänkte jag presentera er för min egen P.T. dvs. min Personliga Tvivlare och vår spännande relation. Något att se fram emot!   

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s