Musan och Tillförsikten

Förra veckan skrev jag om min Tvivlare och min Kritiker – två eviga följeslagare. Idag tänkte jag presentera er för min två andra, lite vänligare kompisar: Musan och Tillförsikten.

Musan dyker upp ibland, helt utan förvarning, och sätter sig bredvid mig. Hon kommer med ingivelser, idéer, inspiration och en sjujäkla lust att jobba. Och utan att jag själv alltid förstår hur det gått till sitter jag där plötsligt med papper och penna och jobbar för fullt! Ibland vill jag att hon kommer, när kaffet är nybryggt och jag har gott om tid. När jag känner mig pigg och redo för att jobba. Men vid sådana tillfällen kan hon hålla sig borta. Hon kommer inte gärna på beställning – hon är mån om sin frihet. Istället kan hon dyka upp nästa dag istället, då jag egentligen har fullt upp och inte alls har tid för att varken skriva eller teckna. Men då får jag försöka ta en minut och ägna mig åt henne och åtminstone snabbt få ner en skiss eller en kladd. Man måste ta vara på idéerna! Man glömmer så lätt.

Med Musan får jag dock vara på min vakt. Hon sållar inte bland idéerna, hon bara lämnar över dem. ”Det är inte mitt jobb!” säger hon och kastar fram en idé till. Det kan ibland bli många idéer på en gång och gärna flera sidospår (hon älskar sidospår!) Då finns det risk att tappa bort sig bland alla uppslag. Projekt kan också växa sig för stora och bli onödigt komplicerade om jag inte är fokuserad och håller hårt i ratten. I sådana lägen kan min kompis Kritikern (se mitt förra inlägg) faktiskt vara till god hjälp. När Musan har lagt sin femtionde idé till luntan kan Kritikern hasa fram och bekymrat skaka på huvudet och mumla ”Nja… Nu tror jag att vi får lugna oss lite…” Och då håller jag med.

”När Tvivlet är borta sitter Tillförsikten på bordet” (Gammalt ateljéordspråk). Tillförsikten talar om för mig att allt blir bra. Han säger lugnt att det inte är någon idé att pressa fram något. ”Ta en kopp kaffe och bläddra i en gammal bok istället!” säger han. ”Jobba när det känns rätt och lustfyllt. Du kommer att bli färdig tids nog, och du kan det här!” Tillförsikten är som ni förstår Tvivlets bästa bekämpare. De dagar Tvivlet blir för starkt och jag misströstar, är det Tillförsikten jag ser mig om och ropar efter. ”Hallå… jag behöver dig nu…”

Tillförsikten är skön att ha vid sin sida, men även han kan så klart vara bedräglig ibland. Går jag helt in i hans taoistiska munktillvaro finns det också stor risk för att jag missbedömer tiden eller för den delen min egen kapacitet. Ty ibland måste man ju faktiskt jobba hårt för att nå resultat! Då duger det inte att dricka kaffe och bläddra i gamla böcker. Men så länge jag är medveten om det kan jag och Tillförsikten ha riktigt fina dagar i både ateljén och vid datorn.

4 reaktioner på ”Musan och Tillförsikten

  1. Mycket rolig och träffsäker skildring av skrivprocessens olika ”jag”. Skulle vilja skriva ut dessa och ha dem på väggen! 😀

    • Det gläder mig verkligen! Gör gärna det, det skulle kännas fint att veta att de får hänga med någon annan än mig jämt. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s