Avslöjande: Så såg mitt följebrev ut

Jag vet inte om ni har märkt det, men jag bedriver liksom någon slags dokumentation av min ”process”, med kronologisk ordning på mina inlägg. Serien inleddes med hur jag började skriva, fortsatte med att jag letade testläsare och ett inlägg om dramaturgi. De här bakåtblickarna varvar jag med saker som händer just nu, som att ta pressbilder eller få ett utformat omslag till boken. Vill man läsa alla mina inlägg är det bara att klicka på mitt namn under rubriken till just det här inlägget.

Nu har turen i alla fall kommit till följebrevet. Mitt manus var redigerat (av mig) och korrläst av min sambo någon gång precis i början av oktober. Jag satte mig således ner och totade ihop det ökända följebrevet som man ska skicka in som ett slags cv till förlagen. Det råder delade meningar inom skrivvärlden om hur viktigt följebrevet är för att bli antagen. Vissa säger att följebrevet är allt och att förlaget i princip inte ens ögnar igenom ens första sidan av ett manus om följebrevet suger, andra att följebrevet absolut kan vara trevligt och informativt men att ett beslut om antagning inte står och faller med det, utan att allt hänger på manuset.

Jag tänkte bjuda på mitt eget följebrev i något censurerad version, eftersom jag avslöjade vissa viktiga detaljer i handlingen. Som ni ser valde jag att ha med en liten bild på mig själv, det är något jag brukar bifoga när jag har skrivit cv i jobbsökarsyfte också och man får tycka vad man vill om det. Foto är absolut inte nödvändigt. Här kommer mitt brev i sin helhet:

Alla säger att man bör hålla följebrevet kort och inte räkna upp en massa ovidkommande detaljer. Jag skrev därför en sammanfattning av handlingen, några ord om varför jag skrivit boken och sedan beskrev jag mina erfarenheter av skrivande i allmänhet. Jag skickade följebrevet till en kompis som jobbat på förlag som kom med utlåtandet att det var ett av de bästa följebrev hon läst (insert inte alls blygsamt skryt) och skickade även till en kollega som är utgiven författare och som tyckte jag kunde slipa på sista stycket, vilket jag gjorde.

Det känns egentligen djupt pinsamt att dela med sig av följebrevet, lite som att blotta sina innersta känslor här i bloggen. Men jag hoppas att ni som googlat er hit, precis som jag gjorde, genom att googla ”Så skriver man ett följebrev” kan känna er lite inspirerade. Det skulle få pinsamhetsgraden att sjunka en aning.

6 reaktioner på ”Avslöjande: Så såg mitt följebrev ut

  1. Vilket jäkla bra brev! Och otroligt bjussigt av dig att visa upp det. Du fick verkligen med massor av viktig info samtidigt som du höll det kort + lyckades få allt att peka mot din och bokens röda tråd, precis som i en grymt bra jobbansökan. Snyggt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s