Om Tyska frun och andra okända människor

Kaffe och gamla almanackor i min ateljé

Jag har ett något snävt, men trevligt intresse vilket består i att rota fram gamla almanackor längst in i någon låda på loppis och köpa dem som jag finner mest intressanta. Damen eller herrn i kassan brukar då fråga mig vad de kostar och var i deras loppis jag över huvud taget har hittat dem? Jag brukar få dem för runt 1 krona styck.

Jag äger idag en hög med almanackor från år 1867 och framåt. Jag köper enbart dem med anteckningar i, ty det är i första hand anteckningarna jag vill åt. Min favoritalmanacka är från 1960 och har tillhört en charkuterist i Överlida, en liten ort i Svenljunga. I almanackan har denna charkuterist vecka för vecka noga antecknat kunder som handlat kött hos honom och sedan strukit över dem, kanske i takt med att de betalat sin kredit, eller då de hämtat sina varor.

Favoritalmanacka från 1960

Det är som att kliva rakt in i en annan människas vardag när jag bläddrar i dessa små tummade häften. Som att få ta del av en okänd människas liv (oftast står inget namn noterat i almanackan). Och jag får ta del av en annan tid. Jag hittar anteckningen: ”Ringt Signe, 3 per.” vilket betydde ”tre perioder”. 1947 var det viktigt att hålla koll på hur långt ett telefonsamtal varit, ty det var dyrt att ringa rikssamtal. I anteckningar för Inkomster och Utgifter i en annan almanacka läser jag att de samlade hushållsutgifterna för februari månad landade på 63 kr och 60 öre i Skeppsås år 1942. Näringsbidraget för samma månad uppgick enligt kolumnen Inkomster till 200 kr.

Men åter till min favorit: charkuteristens mörkgröna almanacka från 1960. I den växer ett helt litet samhälle fram. Här radas namnen på kunder upp, månad för månad: Fru Nilsson från Gumarp, Fru Bengtsson från Årnakulla, Fröken Jönsson från Långhult, Brevbäraren, osv. Några namn på sidorna sticker ut; framför allt har jag fastnat för Tyska frun och Den blinda. Dessa två personer dyker bara upp ibland och Tyska frun är under juli månad inte överstruken. Vad det betyder vet jag inte. En annan sak som slår en då man tittar på framsidan av almanackan (se fotot ovan) är att Överlida Charkuteri år 1960 hade telefonnummer: 1. För sextio år sedan fanns det alltså i Sverige ensiffriga telefonnummer. ”Slå ettan till charkuteristen” hade kunnat vara en gångbar slogan i Överlida.

Personligen kan jag inte värja mig – Tyska frun och Den blinda börjar leva! Tillsammans med Charkuteristen Lindqvist, Fru NiIsson från Gumarp och Fröken Jönsson från Långhult växer livet fram i ett litet samhälle i Svenljunga år 1960…

Morgonsolen tittade upp över takåsarna i det lilla samhället Överlida. Långa, mörka skuggor sträckte sig över huvudgatan från skuggsidans morgonkyla och över till solsidans gryende värme. Innanför dörren i charkuteriet sågs slaktaren Lindqvist vända fram öppet-skylten i glasrutan. Utanför blomsteraffären sopade Fru Nilsson bort grus och cigarettfimpar på trottoaren framför butikens entré. Hon nickade vänligt mot Tyska frun, som med snabba steg passerade förbi på väg mot charkuteriet. Lindqvist såg henne redan genom fönstret ute på gatan och öppnade artigt dörren för henne. Mässingsklockan ovanför dörren plingade till. ”God morgon, frun! Du är tidig idag.” sade han leende. ”Guten Morgen, Herr Metzger!” svarade hon hastigt och klev in. Lindqvist hann precis tänka att hon hade något jagat över sig, då hon vände sig mot honom…

Se där en början till ett manus om livet i en mindre landsort på 60-talet. Detta manus är dock inte skrivet än, men man vet ju aldrig.

Favoritalmanacka med tryckta favoritanteckningar

2 reaktioner på ”Om Tyska frun och andra okända människor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s