Angående risken att tjata hål i huvudet på sina vänner

Stockholm 22 mars 2021

Kära Ann!

Om du gått ända tillbaka till början av Debutantbloggens historik har du sett att upphovsmännen, Augustin Erba, Kalle Dixelius och Kevin Frato formulerade sina inlägg som brev till varandra. En mycket trevlig tradition som verkar ha dött ut. Som en hommage till dem, blir nu dagens inlägg ett brev från mig till dig.

Vilhelm Hammershöi

I förra veckan undrade du om det är möjligt att tjata hål i huvudet på andra redan innan boken kommit ut. Jag vill härmed besvara din fråga med ett nej. Dina vänner, törs jag påstå utan att känna dem, har redan förtjockade skallben. Alla dessa signaler som möter dem dagligen via sociala medier, signaler av typen ”titta jag har ett barn som är kladdigt om munnen”, ”titta, jag är i naturen”, ”titta jag har läst en debattartikel och håller med”, alla dessa signaler har bidragit till en ökad förkalkning och förhårdning av deras kranier. Dina inlägg som påminner dem om att du skrivit en bok, och att den heter Någon annans tidsfördriv och att den kommer ut på Polaris i juni kan komma dagligen, utan att skada någon fysiskt.

Jagvill också försäkra dig om att ditt beteende är helt normalt för en debutant år 2021. Problematiskt blir det först om du i nära relationer oupphörligen basunerar ut att det nu är en dag mindre till din release, utan att vilja lyssna på sådant som dina närstående vill förmedla om sig själva och sina liv. Trots att vi aldrig träffats är mitt intryck av dig att du inte behöver oroa dig för detta.

Men, om du ändå känner att du inte trivs med ditt agerande vill jag uppmärksamma dig på att det går att vara en annan typ av författare. En Donna Tartt som inte ger intervjuer. En John Edward Williams som lever tillbakadraget, men sen bli kult efter sin död.

Det går också att göra så som de unga svårmodiga männen i min hemstad gjorde under min tonårstid. Ann, nu tror du kanske att jag könsgeneraliserar, men i mitt minne fanns det flera skrivande killar, men bara en tjej med författardrömmar i Norrköping på 80-talet. Hon hette Maria Hede och debuterade 20 år gammal på Bonniers! Mitt trettonåriga jag, var som du säkert förstår extremt imponerad av Maria. I hemlighet drömde jag om att bli som hon. Men, nu var det ynglingarna jag tänkte på som eventuella förebilder för dig när du jobbar på ditt manus nummer två.

Har du skrivit ett synopsis? Släng det. Skriv istället då och då, när du känner dig inspirerad. Ställ datorn åt sidan. Införskaffa en svart anteckningsbok, en sån där med vaxduksliknande pärmar och en röd kant runt pappret. Hittar du ingen? Ja, då får det väl bli en Moleskine. Förvara den i innerfickan på din svarta kavaj. Slutför aldrig något. Skicka inte in till förlag. Ta upp anteckningsboken när du är på fest och druckit några glas Parador. Läs högt, och länge ur din svarta anteckningsbok. Men om du gör så här kan jag inte ansvara för följderna. Jag vet inte om dina vänner klarar detta. Kanske kommer du tjata hål i huvudet på dina vänner på ett nygammalt och samtidigt litteraturorienterat sätt.

Varma hälsningar Gudrun

2 reaktioner på ”Angående risken att tjata hål i huvudet på sina vänner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s