Ett år sedan jag påbörjade mitt första bokmanus

Stockholm 22 mars 2021

Kära Gudrun,

tack för ditt brev. Tyvärr är jag av en sådan anal karaktär att jag planerar mina inlägg två veckor i förväg och redan hade skrivit ett till i dag. Jag tänker inte rucka på planeringen, men vill sända Dig en hälsning. Tack för dina visdomsord, speciellt uppskattade jag vett och etikett-tipsen inför framtida fester. Just nu känns möjligheten att alls bli bjuden till fest avlägsen, men det kommer förhoppningsvis en ny tid. Om detta handlar faktiskt nedanstående inlägg. Jag vill även passa på att inbjuda dig och alla debutantbloggarna till en fest, när det är möjligt. Var och när den ska äga rum vet jag inte, men roligt ska vi ha.

Mvh, Ann

Den 11 mars i fjol klassade WHO coronaviruset som en global pandemi. En vecka senare, den 17 mars, skrev jag de första orden på mitt allra första bokmanus. Att jag vet när det skedde med sådan exakthet beror på att jag och en vän köpte mikrofonen ni ser på bilden och började dokumentera vår skrivprocess med inspelade samtal. Bilden är från den 18:e mars.

Inte visste jag då hur man skriver en bok. Jag prövade mig fram och läste samtidigt allt jag kom över om att skriva. Att skriva journalistiska texter som jag gjort nästan dagligen i flera år är inte samma sak.

Jag visste inte heller att pandemin skulle vara i över ett år och att jag ett år senare skulle skriva på mitt andra manus efter att det första blivit antaget. Jag tog tidigt beslutet att jag inte tänkte skriva in pandemin i mina böcker, övertygad som jag var om att den ändå snart skulle vara ett minne blott.

Mitt första manus utspelar sig 2018 ungefär, så där slapp jag det problemet. Jag har dock börjat känna under arbetet med det nya manuset att det kanske vore på sin plats att åtminstone i förbigående plocka in pandemin. En scen jag skrev nyligen utspelar sig på en stor fest och jag fick totalt hjärnsläpp. En fest? Jag som inte har druckit alkohol mer än en gång under det senaste halvåret (på nyårsafton) kunde inte för mitt liv minnas eller ens föreställa mig vad man gör på en sådan.

Jag fick ta brainstormande vänner till hjälp för att det skulle kunna pressas fram lite dans, hångel och tokigheter. I skrivande stund funderar jag på att låta historien utspela sig 2022. Förhoppningsvis är det då det glada 20-talet infinner sig på riktigt.

Utan de här två projekten tror jag att pandemiåret hade varit oändligt mycket tråkigare för mig personligen. Att få utöva sin främsta hobby (trots att jag blivit antagen är det först och främst fortfarande en hobby) utan att den påverkas alltför mycket av omgivningen är faktiskt en ynnest.

Det här blev ett lite deppigt inlägg men det är faktiskt inte så jäkla kul med pandemi. Jag hoppas att allting snart återgår till det ”normala” och att min skrivtid faktiskt börjar krympa av andra orsaker än bara jobb och eventuell skrivkramp. Det känns bra att kunna fria ett år som ”en skrivande person” på ett helt nytt sätt, även om jag fortfarande mest tycker att jag sitter och hittar på skämt som jag sedan skickar till mina närmsta vänner plus sambo och ber dem skratta åt.

5 reaktioner på ”Ett år sedan jag påbörjade mitt första bokmanus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s