Rapport från bokmakeriet

Algot/Beatrices mormor vid köksbordet, skiss till Skalbaggen i trädet

För ett tag sedan bloggade jag om arbetet med den uppföljande boken till min debut Pensionat Solvändan. Den senaste tiden har jag arbetat med att ta fram en illustration till framsidan på den nya boken. Vi, jag och Lange forlag, har nu också kommit överens om att boken ska heta Skalbaggen i trädet. Det var svårare med titeln den här gången. Titeln till Pensionat Solvändan kom till mig tidigt i textarbetet. Men den här gången hade jag inte en aning om vad boken skulle heta. Jag har fått fundera mycket på det sedan manuset blev klart. Men nu känns det bra.

Jag förstår att det är något av ett privilegium vi barnboksförfattare/illustratörer har att själv få ta fram bilden till framsidan av boken. Andra i debutantblogg-gruppen har uttryckt oro över att någon annan ska gestalta och formge framsidan, bokens ansikte utåt. Och jag kan mycket väl förstå oron i att lämna över ansvaret och kontrollen för denna viktiga del i bokens tillkomst.

Men som sagt, jag har nu skissat och lämnat förslag till förlaget, som godtogs utan diskussion och den senaste veckan har jag arbetat fram ett original i tusch och akvarell. Igår scannande jag in bilden och e-postade den till förlaget som tackade och verkade nöjda med resultatet. Nu ska det bara läggas in titel och mitt namn i bild av förlagets formgivare, sedan är framsidan klar. Därmed kan Lange Forlag börja smyga ut lite förhandsreklam för boken redan innan den är klar.

Morfars insektsbok, skiss till Skalbaggen i trädet

Framsidesbilden kan jag av förklarliga skäl inte kan visa upp här ännu, så ni får nöja er med några skisser jag gjort till Skalbaggen i trädet. Överst mormor vid sitt korsord i köket och här ovan morfars gamla insektsbok som Algot/Beatrice gillar att titta i. (Boken ifråga finns för övrigt i min ateljé.) Den nya framsidesbilden är tänkt att kunna ”prata” med Pensionat Solvändans framsida, trots att miljöerna i bilderna skiljer sig åt. Precis som att jag i skrivandet av det nya manuset har varit noga med att formen ska stämma överens med den förra boken. Läsaren ska känna igen språket i Skalbaggen i trädet från Pensionat Solvändan och likaså ska både framsida och illustrationer inne i texten kännas välbekanta. Det kan tyckas självklart, men jag har många former att skapa bilder i och det gäller alltså att välja rätt. I dessa två böcker har jag valt en ganska enkel stil, utan alltför mycket onödiga detaljer i bilderna. I bilden med mormor har jag till exempel tagit med sådant som markerar miljön och själva situationen. Som synes behövs inte så mycket.

7 reaktioner på ”Rapport från bokmakeriet

    • Ja det är roligt! Och nervöst och svårt och en massa annat också. Men när det flyter på och man har gott om tid att tänka och att jobba är det både roligt och givande.

        • Man kan göra så, men jag skriver aldrig utifrån en given plan. Allt får växa fram efter hand, både text och illustrationer.

        • Ok. De gånger jag skrivit har jag gjort som du. Men tänker för att slippa logiska luckor mm så bör man kanske ha nån skags karta.. 🤔 Men beror ju förstås på vad man skriver😉

        • Ja så är det så klart. Men det är också olika sätt vi har att skriva på. För vissa är det helt rätt att lägga upp en plan, göra karaktärsstudier, tidslinjer, osv. För vissa, som för mig, tenderar detta att sänka lusten att skriva. Jag måste få upptäcka historien på vägen. Jag får vara noggrann i efterhand istället. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s