En nästan outhärdlig antagningshistoria

Efter att jag skrev om mitt följebrev var många nyfikna på hur det gick sedan – hur lång tid tog det innan jag blev antagen? När man läser om antagningsprocessen som debutant (och det gör man, googlar så fingrarna blöder) så får man ofta höra historier om hur den aspirerande författaren skickar ut sitt manus och sedan väntar med spänning. Veckorna går, rentav månader. Sedan börjar refuseringarna trilla in. Kanske en försiktigt positiv sådan om man har tur, med feedback om vad man kan förbättra. Därför höjer jag nu ett varningens finger: detta är inte en historia om min kämpaglöd.

På väg till Polaris för ett första möte. 22 oktober 2020.

När jag går igenom min mejlkorg ser jag att jag den 8 oktober i fjol skickade ut mitt manus till ett antal förlag. Ett av dem var Polaris. ”Hej! Här kommer manus + följebrev till romanen Någon annans tidsfördriv. Mvh Ann Edliden” skrev jag. Jag ser att jag den 14 oktober fick svar från Ulrika, redaktör på förlaget.

Ynka sex dagar senare fick jag alltså något slags positiv respons. Jag kan säga att jag blev gladare för Ulrikas mejl än för något av mejlen som följde, hur märkligt det än låter. Kanske hade jag kunnat nöja mig där. Bara att veta att man ”fångat intresset” levde jag på i flera dagar. Jag hade hört att man kunde få vänta tre månader ungefär innan man hörde från förlagen så jag detta överträffade alla mina förväntningar.

Samma vecka hörde sedan ett annat förlag av sig, via sms. De ville prata och berättade att de hade tänkt ge ut min bok som ljudbok, men att det kanske kunde blir fråga om fysiskt format och e-bok ifall ljudboken blev populär. De sa också att mitt manus i princip var ”färdigt för utgivning” och knappt behövde redaktöras, något jag ställde mig skeptisk till. Det här var ju den första roman jag hade skrivit. Vad visste jag om att ge ut böcker? Dessutom bestod mitt manus till väldigt stor del av sms-konversationer, hur skulle det funka i ljudform?

Utanför bokförlaget Polaris, som dock har flyttat till nya lokaler nu.

Jag mejlade Polaris den 21 oktober, alltså en vecka efter det första mejlet, och frågade om de hade hunnit läsa. Det hade de och de ville träffa mig, redan dagen därpå. På skakiga ben i oktoberregn begav jag mig till Mariatorget där ett möte väntade med min framtida förläggare Sofia (det visste jag förstås inte då) och den andre förläggaren Stephen. De undrade om jag kunde tänka mig att göra vissa ändringar i manuset och jag svarade ja, jag ville gärna göra ändringar och helst få massor av feedback så att boken skulle kunna bli så bra som möjligt. Redan samma dag fick jag ett mejl med ett avtal. Jag hade blivit antagen av Polaris.

På väg hem från mötet trillade det in ett mejl från ett av de riktigt stora förlagen i Sverige, som bollat mitt manus i sin manusgrupp och vidare upp till förläggarna. Jag kände mig faktiskt mest skräckslagen, skulle jag nu hamna i en situation jag hade trott att det var omöjligt att hamna i som debutant: att behöva välja mellan flera förlag som verkade fantastiska. Det behövde jag dock inte, eftersom förläggarna sa nej. Manuset var enligt deras bedömning inte ”färdigt för utgivning” och jag blev inte antagen. Jätteskönt att slippa välja och jag skrev glad i hågen på avtalet med Polaris.

Jag mejlade alla andra förlag som hade fått manuset i sin inkorg, men innan dess hann jag bli antagen av ännu ett (av de mindre) förlagen, och fick tacka nej. Du som nu läser detta och hoppades på att få höra om refuser: det trillade in några sådana också, trots att jag hade försökt mejla och dra tillbaka mitt manus. Och bortskämd som jag nu hade blivit hade jag även mage att bli sur över refuseringarna. Det var min antagningshistoria, jag ber om ursäkt för att den antagligen var outhärdlig att läsa för den som ännu inte blivit antagen och en smula skrytsam för den som kanske fick kämpa i flera omgångar för att bli det.

2 reaktioner på ”En nästan outhärdlig antagningshistoria

    • Tack! Ja, jag hoppas det kan inspirera någon även om det kanske inte är inspirerande på samma sätt som att höra att ”Shuggie Bain” refuserades 44 gånger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s